Är det ”hockeyklubbans blad” som gäller nu?

Det påstås att Michael Mann’s graf över temperaturerna de senaste 1000 åren, den som lanserades i IPCC’s tredje rapport 2001 och kom att kallas ”hockeyklubban”, har bekräftats av mängder av studier. 

I IPCC’s första rapport rådde det konsensus om att det var minst lika varmt under den medeltida värmeperioden som idag:

2001 var den medeltida värmeperioden borttrollad. I IPCC’s tredje rapport var det istället Michael Mann’s ikoniska hockeyklubba som gällde. På 10 år hade tydligen ett paradigmskifte skett, där det nu istället rådde konsensus om att klimatet knappast förändrats alls de senaste tusen åren förrän människan började använda fossila bränslen:

Nu var plötsligt alla klimatforskare överens om att den moderna uppvärmningen var extrem och helt utanför den naturliga variationen. Jag skriver ”plötsligt”, för studien bakom hockeyklubban publicerades 1999. På bara två år svängde uppenbarligen konsensus bland klimatforskarna 180 grader, och övergav den etablerade historieskrivningen på grund av en enda studie.

Eller har vi här kanske snarare en illustration av hur toppstyrt och tendentiöst IPCC är? Om inte, så borde Mann’s studie ha varit minst lika briljant och övertygande som Albert Einsteins relativitetsteori, men det måste man vara fanatisk alarmist för att försöka hävda.

Mann’s studie är nämligen full av metodologiska brister och vad många skulle kalla forskningsfusk. Den har sågats vid fotknölarna av forskare som McIntyre och McKittrick, och Mann har fått hård kritik för att han inte vill lämna ut sina data.

Alarmister brukar påpeka att Mann friats från anklagelsen om medvetet forskningsfusk, men det gör ju inte studien bättre. Och enda anledningen till att han friades för att inte ha lämnat ut sina data är att brottet var preskriberat.

Nyligen stämde Mann forskaren Tim Ball för ett underförstått, men tydligt, påstående att Mann skulle ha gjort något brottsligt, men förlorade eftersom han fortfarande inte vill lämna ut sina data.

Numera vill alarmisterna inte så gärna diskutera svagheterna i Mann’s studie från 1999, utan försvarar snarare hans resultat genom att påstå att de har bekräftats av en mängd andra studier. Och det stämmer förvisso, även om det framstår som lite märkligt och tursamt att Mann skulle ha prickat rätt trots både dåliga data och ovetenskaplig metodik.

När man först närmar sig den här frågan är det svårt att se att det skulle råda något slags konsensus. I studier av exempelvis Moberg 2005 och Ljungqvist 2010 finns den medeltida värmeperioden och den efterföljande lilla istiden fortfarande kvar. Men om man jämför deras resultat med Mann’s egen uppföljare från 2008, så inser man snabbt att det inte är dessa historiska perioder som är kärnan i den argumentation alarmisterna valt (graf från Robert Way och John Cook, How does Ljungqvist’s reconstruction compare to others?, https://skepticalscience.com/ljungqvist-broke-the-hockey-stick.htm):

”Skaftet” på Mann’s nya hockeyklubba 2008 ser inte alls ut som i IPCC’s tredje rapport 2001. Det gör däremot klubbans ”blad”, som precis som tidigare består av termometerdata. Det låter kanske betryggande, men var en av de saker Mann kritiserades för.

I slutet på sin ursprungliga graf hade Mann bytt ut de data från årsringar i träd som studien huvudsakligen byggde på mot data från marknbaserade väderstationer (HadCrut). Det är i sig ett tveksamt förfarande men det riktigt uppseendeväckande var anledningen: årsringarnas data visade nämligen att det blivit kallare, inte varmare under 1900-talet. Enligt Mann var det ju uppenbart fel, eftersom termometerdata visade att det blivit varmare. Det är det här som kallades ”Mike’s nature trick” i de läckta Climategate-mailen, och som i den efterföljande granskningen inte ansågs ha varit medvetet forskningsfusk, utan bara en praktik och acceptabel metod. Man kan tycka att det verkar rimligt, men bortser då ifrån att man därmed också underkänt värdet av de årsringar man använt och förlitat sig på för hela den föregående perioden.

Vad jag förstår bygger alla de studier som påstås bekräfta Mann’s hockeklubba på samma teknik. Det är inte ”skaftet” som avgör saken, utan ”bladet”, dvs de moderna temperaturdata från termometrar som visar en kraftig uppvärmning under 1900-talet. Man behöver inte längre trolla bort den medeltida värmeperioden. Den moderna uppvärmningen ser extrem ut ändå (graf från Kyla Mandel 2014, McIntyre’s Mission: An Obsessive Quest to Disprove Michael Mann’s Hockey Stick. https://www.desmogblog.com/2014/11/30/mcintyre-mission-obsessive-quest-disprove-michael-mann-hockey-stick):

Därmed flyttas alltså fokus från frågan om tillförlitligheten av proxy-data (till exempel årsringar från träd) och de statistiska metoderna för att tolka dem, till frågan om tillförlitligheten hos moderna temperaturdata från termometrar.

Det är ett väldigt smart drag av alarmisterna, eftersom det finns många uppenbara svagheter med proxy-data, särskilt från årsringar, medan det är svårt att ifrågasätta de temperaturdata som respekterade institutioner som NOAA och NASA levererar utan att riskera att bli marginaliserad som ”konspirationsteoretiker”. Det krävs tid och tålamod för att sätta sig in i den frågan och förstå att det handlar om strikt vetenskapliga argument, men det är lätt för alarmisterna att ”mota Olle i grind” genom att helt enkelt förlöjliga kritiken. I den offentliga debatten har därför alarmisterna ett stort försteg, och de flesta kommer inte ens att ta sig tid att lyssna på argumenten.

I min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet” har jag gjort ett allvarligt försök att så pedagogiskt som möjligt förklara de brister och felaktigheter som talar för att de temperaturkurvor för 1900-talet som etablerats som vetenskapens nuvarande ståndpunkt inte alls är tillförlitliga. Jag är helt fristående från alla intressegrupper, och jag utmanar alla alarmister att svara på argumenten i detalj, och inte avfärda dem utan att ens läsa dem. Jag hoppas att det finns tillräckligt många människor i Sverige som är tillräckligt tveksamma till alarmismen för att faktiskt läsa min bok. I längden kommer i så fall de vetenskapliga argumenten inte att kunna viftas bort om man vill vinna allmänhetens förtroende. Folk kommer att vara pålästa, och förstå hur tvivelaktigt NOAA och NASA behandlat (”justerat”) temperaturdata för 1900-talet de senaste decennierna:

Läs mer i min bok Borde man oroa sig för KLIMATHOTET? som kan köpas genom Elsa Widdings förlag.