”Men Staffan, studier visar faktiskt att höjningen av havsvattenståndet har accelererat…!”

I ett tidigare inlägg (även här och i min bok) om stigande havsvattenstånd pekar jag på att man ingenstans i data från det världsomspännande nätverket av tidvattenmätare (NOAA, Tides and Currents – Sea Level Trends) kan se någon acceleration som talar för att människans utsläpp av växthusgaser har någon betydelse. Jag argumenterar också för att man inte kan jämföra dessa data med de satellitmätningar, som startade 1993 och ser ut att visa just en plötslig acceleration precis 1993. Min poäng är det har att göra med detta teknikbyte, och att dessa två metoder inte mäter samma sak. De extra faktorer som vägs in i data från satelliter – havens värmeexpansion och att havsbottnen sjunker – saknar betydelse för havsvattenståndet vid kusterna, vilket framgår av att det inte syns någon acceleration efter 1993 heller i data från tidvattenvätare.

Invändningen jag får är att det finns flera studier – baserade på rekonstruktioner av havsvattenståndet före 1993 – som visar att det råder god överensstämmelse mellan dessa båda typer av data, och dessutom att höjningen av havsvattenståndet faktiskt accelererat även innan satellitmätningarna började.

Det visste jag i och för sig redan. Jag kan inte påstå att jag läst allt, men jag tror att Jevreva et al 2013 (Elsevier, Global and Planetary Change), Hay et al 2015 ( Nature) och Dangendorf 2019 (Nature Climate Change) är hyggligt trovärdiga och representativa.

Det är svåra och osäkra beräkningar, men jag ska fokusera på det viktiga med tanke på vad jag argumenterat för.

Enligt Hay et al är det helt enkelt omöjligt att dra några slutsatser om eventuell acceleration av det globala havsvattenståndet före 1990 enbart baserat på data från tidvattenmätare. Det kompliceras dels av att data för den lokala, relativa havsnivån påverkas av så många olika faktorer som varken har med det globala havsvattenståndet eller vattenvolymen i haven att göra, men också av att det saknas tillräckligt många långa dataserier. Därför har man i denna studie valt att göra en probabilistisk rekonstruktion, vilket naturligtvis är långt ifrån de ”hands-on” empiriska fältstudier som Nils-Axel Mörner baserar sina slutsatser på. Det är i och för sig inte min huvudinvändning. Jag har valt att inte gå in på den här studien i min bok av samma anledningar som de andra två (se nedan).

Jevreva 2013 har valt att komplettera sin rekonstruktion med fler stationer på avlägsna platser och ta hänsyn till GIA, dvs havsbottnens rörelser, och havens värmeexpansion. Slutsatsen är dels, föga förvånande, att man på så vis kan få data från tidvattenmätare och satelliter att stämma med varandra, men också att havsvattenståndet har stigit med en acceleration på 0,02 +/- 0,01 mm per år… ända sedan 1807 (sic), d v s långt innan vi människor börjat släppa ut växthusgaser i någon nämnvärd omfattning.

Dangendorf et al 2019 finner med hjälp av en teknik som kombinerar de metoder som passar bäst för olika tidsperioder att havsnivåhöjningen accelererat sedan 1960 och fram till 2015. Det förklaras med att havet blivit varmare på grund av förändringar av circulationen i södra Stilla havet.

Det är inte överraskande alls. Haven har blivit varmare, vare sig man räknar från 1807 eller 1960, och tar man hänsyn till värmeexpansionen så är det inte så konstigt att höjningen av det globala havsvattenståndet accelererar något, givet att värmeökningen i haven accelererat något. Att det inte kan avläsas direkt i data från tidvattenmätarna som inte korrigerats bekräftar bara vad jag tidigare sagt – att värmeexpansionen inte påverkar kusterna.

Att det finns för få långa dataserier från tidvattenmätare är bara ett problem om man, som dessa studier, vill bestämma det globala havsvattenståndet (Global Mean Sea Level, GMSL). Om det verkligen pågått en acceleration av havsnivåhöjningen sedan 1960 som har betydelse för kusterna, dvs för oss människor (eller djur) så skulle det synas i de data från tidvattenmätare vi trots allt har. Så få är de faktiskt inte.

Det verkar som den acceleration av havsnivåhöjningen som man kan konstatera uteslutande härrör från GIA och naturlig värmeexpansion, medan den konstanta och över tid oförändrade höjningen av havsnivån som data från tidvattenmätarna visar härrör från att isar smält när det blivit varmare. Om det var människans utsläpp av växthusgaser som låg bakom detta borde man se en acceleration i dessa data, och det kan man inte göra.

Surfa gärna runt på NOAA:s webbplats Tides and Currents – Sea Level Trends) och kolla själv.

Klimathotet av Staffan Mörner Staffan 1

Borde man oroa sig för KLIMATHOTET?

Min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet” kan köpas på Elsa Widdings förlag på webbplatsen Klimatkarusellen.

Några läsares reaktioner:

“Har boken hemma på bordet, slår upp ibland. Hade det på bordet vid middagsbjudningar (före Corona). Obetalbart bra. Riktig njutning att läsa. Beställde boken precis till mitt barnbarn som födelsedagspresent- 13 år. Perfekt!”

“Boken är mycket läsvärd, borde läsas av alla människor men främst av våra politiker så dom slutar med sina vansinniga och meningslösa projekt.”

“Jag läste färdigt din bok idag. Otroligt berikande och omtumlande. Vilket otroligt arbete som ligger bakom den.”