Klimathotet – Argumenten

Empiriska argument

1. 97% av alla forskare är överens om att klimatet förändras på hotfullt sätt på grund av människan. 

Det finns inga studier som visar detta. De studier som finns är bedrägliga, men lyfts ändå fram som vetenskapliga av exempelvis NASA.

De studier som detta påstående bygger på har många svagheter, och visar bara, om något, att de allra flesta klimatforskare är överens om det självklara att klimatet förändras och att människans utsläpp av koldioxid bidrar med ökad värme i atmosfären. Men de visar inte alls att de är överens om hur mycket eller om det är farligt, vilket istället är vetenskapligt kontroversiellt och/eller osäkert.

I själva verket finns det kvalificerade forskare på båda sidor, men att prestigefyllda institutioner som NASA ställer sig bakom sådana bedrägliga studier som får tvivlarna att framstå som en marginell grupp av tokstollar, borde få var och en att fundera.

2. Att klimathotet till största del orsakas av människans utsläpp av växthusgaser kan bevisas med hjälp av grundläggande fysik.

Växthuseffekten från koldioxid kan förvisso betraktas som grundläggande fysik, men kan inte ensam förklara den ökning av den globala medeltemperaturen som har skett sedan 1850 enligt rapporterna från FN:s klimatpanel sedan år 2001. Det krävs kontroversiella och osäkra tilläggshypoteser.

Växthuseffekten från koldioxid är, enligt grundläggande fysik, logaritmisk, dvs ökningstakten avtar med stigande halter i atmosfären, medan den globala medeltemperaturen i FN:s kurvor ökar linjärt med en tendens till exponentiellt. För att förklara en sådan stigning av temperaturen krävs kontroversiella och osäkra tilläggshypoteser som är långt ifrån grundläggande fysik.

FN:s klimatpanel antar att den direkta växthuseffekten från koldioxid tredubblas av så kallad positiv feedback, dvs processer som den förhållandevis begränsade uppvärmningen från koldioxid sätter igång. Även en liten ökning av temperaturen till följd av stigande halter av koldioxid medför att havens värms en aning, och därmed avger ytterligare koldioxid, att isutbredningen minskar en aning, och därmed också minskar jordens förmåga att reflektera värme till rymden, och framför allt att en aning mer vatten avdunstar från haven. Vattenånga är nämligen en betydligt effektivare växthusgas än alla andra.

Hypotesen är alltså att bara en ganska liten uppvärmning, i det här fallet från en ökning av koldioxidhalten, sätter igång en ond cirkel som förstärker sig själv.

Men det är både osäkert och kontroversiellt: hur känsligt är klimatet för en förändring av koldioxidhalten? Inte ens FN:s klimatpanel kan svara mer exakt än att ”en fördubbling av koldioxidhalten medför en ökning av den globala medeltemperaturen på mellan 1,5 och 4,5 grader Celsius”. Bland forskarna är oenigheten – och osäkerheten – stor eftersom man måste ta hänsyn till ett stort antal effekter, varav många inte förstärker uppvärmningen från koldioxid, utan försvagar den (negativ feedback) och andra är bristfälligt kända – eller okända.

Det verkar osannolikt att klimatet skulle ha en känslighet som är större än den direkta effekten från koldioxid, eftersom jorden i så fall borde ha blivit permanent överhettad eller djupfryst för länge sedan. Eftersom både koldioxidhalten och temperaturen varit både högre och lägre genom tiderna utan att det skett verkar jorden ha system som balanserar förändringar, dvs en låg klimatkänslighet.

Forskarna har under de senaste decennierna tenderat mot att göra allt lägre bedömningar av jordens klimatkänslighet.

3. Det finns bevis för att växthuseffekten accelererar till följd av förstärkning från positiv feedback.

Nej, det finns inga sådana bevis. Observationer talar tvärtom emot en accelererande växthuseffekt, och till och med emot att uppvärmningen beror på en växthuseffekt över huvud taget.

Klimathotet bygger på en testbar hypotes: Om uppvärmningen sedan 1850 fram till idag orsakas av en förstärkt växthuseffekt från framför allt ökad avdunstning borde:

• den specifika fuktigheten i atmosfären ha ökat, och stigit allt snabbare
• utstrålningen av energi till rymden ha minskat, också allt snabbare

Dessutom förutsäger växthushypotesen att den mellersta troposfären -luftskiktet närmast jordytan – i tropikerna värms mer och snabbare än jordytan. Det borde bildas en ”hotspot” en bit upp i atmosfären över tropikerna.

Men någon sådan ”hotspot” har inte kunnat observeras, och luftfuktigheten har inte stigit nämnvärt. Framför allt har 30 års observationer av den utgående strålningen från jorden visat att den ökat, tvärtemot växthushypotesen.

Antingen är den negativa feedbacken kraftigare än den positiva, eller, vilket verkar mer sannolikt, så beror inte uppvärmningen på växthuseffekten.

4. Det är omöjligt att förklara merparten av den globala temperaturökningen sedan 1950 med hänvisning till naturliga orsaker – den enda möjliga slutsatsen är att den beror på människan.

Det är mycket tveksamt att temperaturen skulle ha stigit mer sedan 1950 än vad som kan förklaras naturligt. Hela den del av den officiella temperaturkurvan som man anser bara kan förklaras av mänsklig påverkan beror på ”administrativa justeringar” av NOAA och NASA. 

Den officiella temperaturkurvan bygger på mätningar med termometrar vid markbaserade väderstationer världen över. Innan dessa data kan publiceras bearbetas de med hänsyn till olika felkällor, och eftersom dagens nätverk av stationer bara täcker 10% av jordytan (ännu mindre förr), främst i Nordamerika och Europa, måste man gissa sig till temperaturen i många områden. Eftersom en stor del av stationerna sköts av amatörer måste man också fylla i data som saknas på grund av bristfällig rapportering. Man gör också justeringar med hänsyn till teknikbyten, ommålning och urbanisering. Många av dessa justeringar blir inte så exakta och säkra som man skulle önska, och hela den här processen lämnar utrymme för godtycke och ovetenskaplig manipulation.

Detta är ett av skälen till att satellitmätningar är så mycket mer tillförlitliga – eftersom de kretsar runt jorden över polerna täcker de hela jordytan, och de kräver inte samma svårbestämda ”justeringar”, utan bara väldefinierade korrigeringar, till exempel för sjunkande omloppsbana. Systematiska satellitmätningar har dock bara funnits sedan 1970-talet, men sedan början av 2000-talet har de skilt sig alltmer – liksom data från väderballonger – från FN:s klimatprognoser, som helt bygger på de osäkrare temperaturkurvorna från väderstationer.

Under 2000-talet har antalet justeringar av väderstationernas data ökat kraftigt, och man har även börjat ändra historiska data på ett sätt som har gjort temperaturkurvan allt brantare – man har justerat ner äldre temperaturer, och justerat upp senare, och på så sätt skapat en kurva med en betydligt kraftigare uppvärmning än tidigare.

Ett av de mest tveksamma exemplen är att man i efterhand raderat den period av nedkylning av jorden ungefär mellan 1940 och 1975 som det rådde konsensus om i samtiden, och som kan beläggas med exempelvis rapporter om växande glaciärer och arktisk havsis.

Dessa mycket kraftiga justeringar av 1900-talets klimat sker antingen i tysthet eller ges ohållbara motiveringar, exempelvis ”time of day bias adjustment”. Det visar sig att men under förevändning av att korrigera en felkälla som har att göra med vilken tid på dagen man läst av instrumenten vid väderstationen, i själva verket justerat ner temperaturen vid stationer som gav högre mätvärden för att de ligger längre söderut. Vi har kvalitetsspecialisten Tony Heller att tacka för den typen av analyser av de officiella historiska arkiven.

Ett annat slående exempel är hur man valde att i efterhand höja temperaturen vid stationer som påverkats av urbaniseringen, med hänvisning till att man bytt teknik eller att instrumentens höljen målats om.

Dagens officiella temperaturkurva bygger på att data från hela världen justerats, och det är enbart på grund av dessa justeringar som det ser ut som om den globala medeltemperaturen stigit mer än vad som kan förklaras naturligt.

I själva verket är det inget konstigt alls att den globala medeltemperaturen stigit sedan 1850, efter den 500 år långa Lilla istiden, då solaktiviteten var extremt låg, för att sedan öka under hela 1900-talet. Innan den Lilla istiden var det minst lika varmt som idag under den medeltida värmeperioden, och innan dess den romerska värmeperioden.

Sedan 2002 visar satellitdata att den globala m.edeltemperaturen inte längre stiger.

5. Det finns en mängd tydliga tecken på ett ökande klimathot orsakat av människan – smältande isar, stigande havsnivåer, mer extremt väder, varmare hav, havsförsurning och korallblekning.

Nej, det finns inga sådana tecken. Antingen existerar de inte eller så beror de inte på klimathotet.

• Stormarna har varken ökat i frekvens eller intensitet.
• Den arktiska havsisen smälter och fryser till i naturliga klimatcykler, och sedan 2008 har isen inte minskat vare sig i utbredning eller volym.
• De grönländska glaciärerna har minskat och växt i naturliga klimatcykler, och sedan 2008 har temperaturen på Grönland sjunkit. Åtminstone sedan 2012 har de grönländska glaciärernas massbalans varit normal eller över normal.
• Havsisen i Antarktis har vuxit under samma tid som den arktiska minskat. (Isbjörnstammen har överlag växt kraftigt sedan 1960-talet. Isutbredningen under sommaren har ingen större betydelse eftersom isbjörnar framför allt bygger sina energireserver under våren. De har klarat många perioder av minskad is genom sin historia.)
• Glaciärerna i västra Antarktis har varit instabila i tusentals år på grund av vulkanisk aktivitet på havsbottnen.
• Glaciärerna på östra Antarktis är stabila med stabilt mycket låga temperaturer och ökande snöfall sedan decennier.
• Torrperioderna har minskat globalt sedan decennier.
• Torra områden har inte blivit entydigt torrare, utan följer naturliga klimatcykler.
• Regniga områden har inte blivit entydigt regnigare, utan följer naturliga klimatcykler.
• Haven blir inte varmare på grund av växthuseffekten, eftersom infraröd strålning inte kan värma mer än några mikrometer av havsytan där den orsakar avdunstning som kyler vattnet under. Haven växlar mellan varma och kalla faser i naturliga klimatcykler som enbart styrs av det direkta solljus som når jordytan.
• Havsvattensståndet har stigit sedan den lilla istiden, utan den acceleration som en förstärkt växthuseffekt skulle medföra.
• Korallblekning beror inte på värme, utan på perioder av intensivt solljus som orsakas av naturliga klimatcykler, men koraller påverkas också av exempelvis miljögifter och övergödning.
• Det marina livet inte bara klarar den ökande tillförseln av koldioxid, utan gynnas, eftersom allt liv – både i haven och på land – är kolbaserat och koldioxid behövs för fotosyntes.
• Skaldjur behöver koldioxid för att bygga sina skal, och kan kontrollera sitt eget pH. Det är mycket gamla djurarter, som uppstått och utvecklats med betydligt högre halter av koldioxid än idag. De växer bättre med mer koldioxid.
• Haven är tydligt alkaliska, men pH-värdet varierar ganska mycket både geografiskt, mellan årstider och över dygnets timmar. Undersökningar av korallrev visar att pH-värdet också förändrats betydligt kraftigare historiskt än vad som uppmätts vid Aloha-stationen på senare tid, och dessutom utan korrelation med koldioxidhalten i atmosfären.
• Jorden har blivit 30% grönare de senaste 30 åren på grund av stigande koldioxidhalt. Växterna har också blivit tåligare och kan överleva i torrare områden. I förindustriell tid låg koldioxidhalten nära gränsen för vad växter klarar.
• Temperaturväxlingarna de senaste 400 000 åren har drivits av förändringar i jordens rotation och bana runt solen, inte av koldioxidhalten. Borrkärnor i isen på Vostok-glaciären i Antarktis visar att temperaturen ändras före koldioxidhalten, inte tvärtom, eftersom stigande värme frigör koldioxid från haven. Alternativa hypoteser om att det ändå var koldioxidhalten som var det starkaste drivkraften håller inte, eftersom man i så fall inte kan förklara att processen av uppvärmning eller nedisning kan vända.
• Vi lever inte i en ovanligt kall tid geologiskt sett, utan extremt kall, den kallaste på 65 miljoner år, med långa perioder av istid som varar i runt 100 000 år, avbrutna av mycket korta perioder på runt 10 000 år med mer gynnsamt klimat som vi har idag. Under de senaste 3000 åren har jorden blivit kallare, men även om nästa stora istid sannolikt dröjer tiotusentals år på grund av hur de naturliga klimatcyklerna samverkar, så finns det stor risk för en ny Liten istid under ett antal decennier på grund av att solens aktivitet minskar.

Argument som kräver subjektiv bedömning

6. FN:s klimatpanel är vetenskapligt trovärdig. 

FN:s klimatpanel är ett samarbete mellan regeringar som sätter politiken före vetenskapen, och som många av de inblandade forskarna kritiserat och tagit avstånd ifrån.

7. Klimatmodeller kan förutsäga framtidens klimat.

Klimatmodellernas prognoser förutsätter att de är programmerade utifrån en korrekt och tillräckligt detaljerad förståelse av klimatsystemet, vilket inte är fallet. De innehåller stora osäkerheter och bygger i viktiga avseenden på gissningar och kontroversiella hypoteser.

8. Ingen tjänar på att påstå att det finns ett klimathot orsakat av människan.

Det kan låta konstigt att någon skulle glädjas åt klimathotet, men det är många som tjänar på att vidmakthålla en undergångsstämning.

• Forskare och forskningsinstitutioner (statliga anslag)
• Miljöorganisationer – lever på människors oro
• Media – en hotande katastrof säljer
• Politiker – röster och skatteintäkter
• ”Gröna” företag – nya produkter och marknader
• Totalitära ideologier – en hotande katastrof kräver politisk styrning

9. Åtgärder mot klimathotet är bara av godo vare sig det är orsakat av människan eller inte.

Nej, det är till största delen bortkastade pengar, som skulle kunna användas till att lösa verkliga problem istället för att bara göra världen fattigare och allt mindre demokratisk.

• Enorma resurser slösas bort på ett problem som inte finns, istället för att lösa verkliga problem.
• Klimatpolitiken har en rad allvarliga konsekvenser, från ångest till politisk centralisering och odemokratisk styrning av våra liv.
• Klimatåtgärderna gör oss fattigare, och mindre säkra mot klimatförändringar.
• En renare och hälsosammare miljö åstadkommer vi med hjälp av välstånd och fri teknikutveckling, inte genom beskattning, hämmad ekonomi och politisk styrning.

10. Bäst att ta det säkra före det osäkra – att ta klimathotet på allvar är en försäkring mot att det faktiskt orsakas av människan.

Nej, det är som att köpa en villaförsäkring som kostar mer än själva huset, men bara betalar ut några kronor om det brinner ner. 

De åtgärder som planeras mot klimathotet kostar enorma summor, men har knappt mätbar effekt. Effektiva åtgärder riskerar att leda till minst lika allvarliga konsekvenser som klimathotet väntas få utan klimatåtgärder. Och risken för global avkylning är minst lika stor som för global uppvärmning. Det räcker med ett kraftigt vulkanutbrott för att orsaka en flerårig global köldknäpp som gör sol- vind- och vattenenergi obrukbara.

11. Vi måste bli av med vårt beroende av fossila bränslen oavsett.

Det bror på om nackdelarna verkligen överväger fördelarna, och om det finns likvärdiga alternativa energikällor.

Det vi är beroende av är billig, pålitlig och lättillgänglig energi för att leva långa och tillfredsställande liv med god hälsa, och för att skapa samhällen som är trygga för klimatförändringar och naturkatastrofer. Livet före industrialiseringen var slitsamt, osäkert, plågsamt och kort, men sedan dess har maskiner, tack vare billig och pålitlig energi, tagit över de hårda arbetsuppgifterna och gjort oss tillräckligt rika för att leva intressantare, tryggare, värdigare, friare, friskare och längre liv. Fördelarna med fossila bränslen framför andra energikällor överväger än så länge nackdelarna med stor marginal.