Borde man oroa sig för klimathotet?

Oroar du dig för klimathotet? Kanske dina vänner, din familj eller dina barn gör det?

I min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet?” presenterar jag fakta om klimatet som du antagligen aldrig har hört talas om, men som du och dina närmaste borde känna till om ni verkligen vill ta klimathotet på allvar.

Här är några exempel:

Du vet antagligen att polarisarna i Arktis (runt Nordpolen) smälter. Det har pågått i flera decennier. Är det något man ska oroa sig för? Grafer som den här ser onekligen skrämmande ut:

Polarisens minsta utbredning (d v s i september) minskade med 2 miljoner kvadratkilometer mellan 1979 och 2015. Hur allvarligt är det egentligen?

Grafer över den arktiska polarisens utbredning har ofta sin startpunkt just 1979. Det brukar motiveras med att det var då man började använda satelliter för dessa mätningar. Men det finns satellitdata ända från 1973, bland annat publicerade i FN:s första rapport om klimathotet 1990 (IPCC 1990, s. 224), i en graf som visar avvikelser från det ”normala”, d v s genomsnittet för en representativ period (mina kommentarer i rött):Det verkar ju gå lite upp och ner. Kan de smältande isarna i Arktis möjligen handla om en naturlig klimatcykel snarare än en hotande katastrof orsakad av människan?

1979 var tydligen ett år med ovanligt mycket havsis i Arktis, nära 2 miljoner kvadratkilometer mer än 1973. I själva verket var 1979 det isrikaste året i Arktis under hela 1900-talet. Att välja 1979 som startår för en graf över havsisens utbredning i Arktis ger med andra ord en missledande bild av att det pågår en oroande utveckling i Arktis på grund av global uppvärmning orsakad av människan. Men det verkar ju inte stämma – den arktiska havsisen har smält lika mycket förut, och sedan växt till igen.

Men Ok, man kan kanske inte jämföra den korta perioden 1973 – 1979 med vad som händer nu. Det var kanske en tillfällig förändring, ett exempel på väder och inte klimat?

Det finns dock officiella data för den arktiska havsisens utbredning ända från 1920-talet. Här är en graf över det årliga och 5-åriga genomsnittet i september från det amerikanska Energidepartementet publicerad 1985 (s. 152):

Dramatiskt minskande (och växande) isar i Arktis är uppenbarligen inget nytt. Avsmältningen mellan 1925 och 1955, innan koldioxidhalten i atmosfären stigit nämnvärt sedan förindustriell tid, är fullt jämförbar med vad vi sett efter 1979.

Sätter man ihop de tre föregående graferna – och anpassar skalan – framträder ett mönster som talar för att vi har att göra med en klimatcykel, inte en pågående klimatkatastrof (den antarktiska havsisens utbredning i gult – notera hur den vuxit sedan 1979):

Nyare forskning bekräftar bilden:

Isbjörnarna mår för övrigt bra, och totalt sett har stammen vuxit från runt 5 000 djur på 1960-talet till uppemot 30 000 idag. De har varit utrotningshotade, men inte på grund av minskande isar, utan på grund av jakt.

Intressant nog verkar havsisen i Antarktis (runt Sydpolen) förändras på ett motsatt sätt, som en spegelbild av Arktis (inklusive rekordåret 1979), vilket förstärker bilden av naturliga cykler (IPCC 1990, s. 224):

Under ungefär samma period som den arktiska isen växte med nära 2 miljoner kvadratkilometer, minskade havsisen i Antarktis med nästan 5 miljoner kvadratkilometer (havsisarna runt sydpolen är större, eftersom inga landmassor är i vägen), för att sedan börja växta igen när den arktiska isen började smälta 1979 (Källa: amerikanska National Snow and Ice Data Center, NSIDC):

När det smälter i norr fryser det till i söder, och tvärtom – det kan ju knappast bero på global uppvärmning…

Att den antarktiska havsisen vuxit sedan 1979 brukar förklaras med att stora mängder sött smältvatten från glaciärerna har höjt fryspunkten, men det handlar nog mest om något så enkelt som att havet har blivit kallare (SST=Sea Surface Temperature, källa: Bintanja et al, 2013. Från http://www.antarcticglaciers.org, se även Reynolds OI.v2):

Både i norr och söder verkar isutbredningen växla naturligt. Isen smälter och fryser till med jämna mellanrum när det blir varmare eller kallare, helt utan människans hjälp.

Men om det är en klimatcykel borde vi kanske kunna se tecken på att trenden vänder nu efter 40 år? Här är en graf som visar den arktiska havsisens största och minsta utbredning årligen sedan 1979 (källa: Danmarks Meteorologiske Institut, DMI):Notera särskilt vad som hänt sedan 2008. Havsisens utbredning i Arktis har faktiskt varit i stort sett oförändrad de senaste 10 åren:

Det hör man inget om från vare sig journalister, meteorologer, politiker eller självutnämnda experter som (agronomen) Johan Rockström som bara fortsatt larma om att polarisen är på väg att försvinna. Ibland för att det varit en ovanligt varm dag, månad eller sommar (som 2012 eller för den delen, i Skandinavien i alla fall, 2018) men oftast liksom per automatik.

Det är i och för sig bara 10 år, men med tanke på hur isarna utvecklats tidigare under 1900-talet borde det i alla fall noteras och diskuteras tycker man.

Någon kanske invänder att isens utbredning inte säger så mycket, eftersom den påverkas av vindar, strömmar och stormar. Men även isvolymen har ökat sedan 2006 :

Källa: Realclimatescience.com, baserat på data från Danmarks Meteorologiska Institut (DMI) och National Snow and Ice Data Center (NSIDC) Multisensor Analyzed Sea Ice Extent (MASIE).

2012 var sommaren dock som synes ovanligt varm, vilket föranledde larmrubriker i media om att isen i Arktis skulle vara borta inom bara några år.

Hur står det då till med de grönländska glaciärerna? Deras massbalans har faktiskt varit helt normal eller över det normala åtminstone sedan 2011, bortsett från en ovanligt kraftig avsmältning den varma sommaren 2012 (=den röda linjen i alla graferna nedan från Danmarks Meteorologiske Institut, DMI):

Vintern 2016-17 ackumulerades mycket mer is än normalt på de grönländska glaciärerna, och 2017-18 var överlag normalt, men långt över genomsnittet under sommarmånadernas smältperiod :

Det här tas ibland som ett bevis på att det inte kan pågå någon global uppvärmning – glaciärerna ser ju ut att växa!? Det är dock inte självklart något starkt argument, eftersom det handlar om en så kort tidsperiod, och det dessutom är en misstolkning av graferna.

Det som visas är balansen mellan hur mycket det snöar och hur mycket av denna nederbörd som försvinner som smältvatten och genom avdunstning. Men glaciärernas totala volym påverkas också av kalvning – glaciärerna rör sig ju mot havet, där is lossnar och flyter iväg som isberg.

Enligt NASA har de grönländska glaciärernas volym minskat med i genomsnitt 286 miljarder (286.000.000.000) ton varje år mellan 2002 och 2017. Det är väl ändå väldigt alarmerande?!

Det är, till att börja med, viktigt att få ett grepp om proportionerna här: 286 miljarder ton (286 gigaton) låter väldigt mycket, men man måste  sätta det i relation till den totala ismassan på Grönland:

I förlängningen skulle förstås en lika stor avsmältning ändå innebära att den grönländska inlands isen försvann. Men, precis som när det gäller den arktiska havsisen, så smälter och växer glaciärerna med jämna mellanrum:

Det här är bara ett av många, många exempel på hur vi blivit missledda att tro att vi människor är på väg att orsaka en klimatkatastrof. Här på Klimatforum faktagranskar jag alla alarmistiska påståenden som sprids av FN, media och våra politiker, alltifrån frågor som rör extremt väder, havsvattenståndet och havsförsurning till korallblekning, utrotning av djurarter och den grundläggande fysiken bakom klimathotet.

En del människor vill inte höra att vi inte står inför världens undergång, kanske för att klimataktivismen ger dem mening och moralisk överlägsenhet, men om du på allvar oroar dig, och dina barn har ångest och har förlorat framtidstron, så har jag goda nyheter. Då är det värt ansträngningen att ta reda på fakta.

---

   

Borde man oroa sig för KLIMATHOTET?

Min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet” kan köpas på Elsa Widdings förlag på webbplatsen Klimatkarusellen.

Några läsares reaktioner:

“Har boken hemma på bordet, slår upp ibland. Hade det på bordet vid middagsbjudningar (före Corona). Obetalbart bra. Riktig njutning att läsa. Beställde boken precis till mitt barnbarn som födelsedagspresent- 13 år. Perfekt!”

“Boken är mycket läsvärd, borde läsas av alla människor men främst av våra politiker så dom slutar med sina vansinniga och meningslösa projekt.”

“Jag läste färdigt din bok idag. Otroligt berikande och omtumlande. Vilket otroligt arbete som ligger bakom den.”

Recensioner

Göran Sjöberg: https://anthropocene.live/2020/04/28/borde-man-oroa-sig-for-klimathotet/

Ingemar Nordin: http://www.klimatupplysningen.se/2020/05/04/en-faktarik-bok-om-klimatet/

Intervjuer (Youtube)

Se gärna mina samtal med Lennart Matikainen och Mikael Willgert: