Fundamental oenighet i klimatvetenskapen

När det talas om konsensus och 97% enighet bland klimatforskarna baseras det på tendentiösa och undermåliga ”studier”. Men oavsett hur många forskare som står på den ena eller andra sidan av debatten så råder det både osäkerhet och oenighet i fundamentala frågor om klimatet, som ingen kan påstå är besvarade.

I den här bloggposten går jag igenom vad som kan betraktas som etablerat och vad som är osäkert, kontroversiellt och olöst i den vetenskapliga debatten om klimathotet.

De allra flesta klimatforskare är överens om att

  • koldioxid är en växthusgas, som åtminstone i någon mån bidrar till att värma jordens atmosfär,
  • koldioxidhalten ökat i atmosfären de senaste 150 åren och att ökningen accelererar, till någon del beroende på förbränning av fossila bränslen
  • jordens medeltemperatur har stigit de senaste 150 åren (oklart hur mycket), samt att
  • denna temperaturökning till någon del beror på att koldioxidhalten ökat.

Men det är inte detsamma som att de är överens om att människans utsläpp av koldioxid är huvudorsak till den globala uppvärmningen sedan 1950, inte heller hur mycket temperaturen faktiskt ökat, att den kommer att fortsätta att öka eller att denna uppvärmning skulle vara eller riskera att bli ett problem.

Även om det finns andra hypoteser om hur man kan förklara att temperaturen på jorden är 33 grader varmare än den skulle vara utan atmosfär, till exempel baserat på lufttryck eller termodynamiska processer, så är det växthuseffekten som accepteras av de flesta och som i den meningen kan betraktas som etablerad vetenskap och grundläggande fysik.

Växthuseffekten

Växthuseffekten upptäcktes redan på 1800-talet (Fourier 1824) och kan lätt bevisas med enkla laboratorieförsök. Gaser som koldioxid och metan, men framför allt vattenånga, som står för 95% av växthuseffekten, saktar ner värme från jordytan på dess väg ut i rymden:

Växthuseffekten

Växthuseffekten är en av de fysikaliska mekanismer som enligt den dominerande teorin gör livet möjligt på jorden, som annars skulle vara alltför kall.

Det är i princip alla klimatforskare och fysiker överens om, även om det har funnits och finns alternativa teorier. Man kan med visst fog kalla det ”grundläggande” eller i varje fall ”etablerad” fysik, även om det fortfarande finns rivaliserande hypoteser.

Men det räcker inte långt för att förklara den globala uppvärmningen, eftersom det kräver osäkra och kontroversiella antaganden som inte ens FN:s klimatpanel är eniga om.

Den grundläggande fysiken

Det är lätt att tro att även om koldioxid är bra till en viss gräns, så kan det bli för mycket av det goda. Ju mer koldioxid, desto varmare, tänker nog de flesta, och föreställer sig ett mer eller mindre linjärt förhållande mellan koldioxidhalt och temperatur – kanske till och med exponentiellt.

Det stämmer dock inte.

Till grundläggande fysik hör nämligen att den direkta växthuseffekten av koldioxid ökar LOGARITMISKT, på ett sätt som är motsatsen till exponentiellt, när ytterligare koldioxid tillförs:

logarithmic

Den röda linjen i grafen markerar de förindustriella värdena, den gröna linjen värdena i början av 2000-talet och den svarta linjen effekten av en fördubbling av de förindustriella värdena.

Den direkta växthuseffekten av ytterligare koldioxid AVTAR alltså efter hand som halten ökar, enligt mönstret att en fördubbling av halten alltid leder till 1,1 grads temperaturhöjning. Om en fördubbling från 100 ppm (”parts per miljon”, 100 miljondelar=0,01%) till 200 ppm orsakar 1,1 grads temperaturökning, så kräver nästa ökning med 1,1 grad att halten återigen fördubblas från 200 ppm till 400 ppm. Och nästa ökning med 1,1 grad kräver en ny fördubbling till 800 ppm, och därefter till 1600 ppm osv.

En annan graf visar hur mycket varje extra dos på 20 ppm koldioxid påverkar (även om dagens värde är föråldrat (408 ppm i januari 2018):

Logaritmiskt ny

Det är alltså ett misstag att tro att bara för att halten av en växthusgas som koldioxid är låg, så kan den inte ha någon effekt på klimatet. Det är tvärtom när halten är riktigt låg som den direkta effekten är som starkast.

Vid högre halter närmar sig ökningstakten av växthuseffekten noll, även om den fortsätter att öka i oändlighet. Därför kan inte ens en extrem ökning av koldioxidhalten ge någon nämnvärd ökning av växthuseffekten. Det beror på att koldioxid, liksom övriga växthusgaser, bara absorberar infraröd strålning inom vissa våglängder:

Absorptionsspektrum

Som framgår absorberar exempelvis metan inom ett fåtal våglängdsområden där vattenånga redan absorberar all eller nästan all värmestrålning.

Lägg också märke till att det är vattenånga som har den absolut dominerande växthuseffekten (90-95%), eftersom det finns så stora mängder i atmosfären. Övriga växthusgaser absorberar jämförelsevis mycket smala delar av spektrum, särskilt ozon, kväveoxid och metan, och effekten är dessutom ganska liten. Framför allt absorberar dessa gaser nästan bara inom våglängdsområden där vattenånga redan absorberar all infraröd strålning, och gör därför ingen skillnad. Det gäller exempelvis metan. (Eftersom många är särskilt oroade för metan förtjänar det också att nämnas, att halterna aldrig kan bli särskilt höga i en atmosfär med 20% syre. Metan oxideras snabbt till koldioxid och vatten). Den enda växthusgasen, förutom vattenånga, som gör någon nämnvärd skillnad är koldioxid, och det är därför naturligt att fokusera på den.

Alla växthusgaser, inklusive vattenånga, har gemensamt att deras värmande effekt avtar logaritmiskt med ökande halt:

Logaritmiska effekten av olika växthusgaser för sig själva

Om man dessutom tar hänsyn till de olika gasernas överlappande absorptionsspektra förändras bilden. Den potentiella effekten av exempelvis metan vid 600 ppm (idag 1,85 ppm) blir 1,5°C istället för 2,5°C:

Logaritmiska effekten av olika växthusgaser för sig själva2Dessa värden handlar dock bara om den direkta växthuseffekten av koldioxid, som den kan mätas i laboratoriet.

Kontroversiella och osäkra hypoteser

Den direkta växthuseffekten från koldioxid, som skulle kunna räknas till ”grundläggande fysik”, räcker inte på långt när till för att förklara den officiella temperaturkurvan, trots att koldioxidhalten och temperaturen följs åt närmast identiskt i grafer som den här:

temp & co2

I atmosfären råder nämligen helt andra förhållanden än i laboratoriet, och effekten av växthusgaser är betydligt svårare att fastställa, eftersom en stor mängd olika faktorer påverkar varandra i ett komplext samspel.

Det betyder att klimathotet handlar om mycket mer än ”bara grundläggande fysik” och enkla välkända mekanismer. Om växthuseffekten var densamma i atmosfären som i laboratoriet skulle det inte finnas någon anledning till oro.

Hypotesen bakom klimathotet bygger på antagandet att även en liten temperaturökning, exempelvis orsakad av en ökning av koldioxidhalten i atmosfären, leder till andra effekter (positiv feedback) som förstärker uppvärmningen. Framför allt leder en temperaturökning, även en liten, till ökad avdunstning av vatten till atmosfären – och ökad luftfuktighet ger en växthuseffekt som är betydligt starkare än från koldioxid. Därmed är en ond cirkel igång, där ännu mer vattenånga frigörs till atmosfären, som ytterligare förstärker växthuseffekten, och med stigande temperaturer kommer fler förstärkande faktorer in i bilden.

Det är därför det talas om en ”tipping point”, en ”point of no return”, då klimatet antas börja skena okontrollerat. Om denna hypotes stämmer kan vi förvänta oss att temperaturen inte bara ökar, utan att ökningstakten accelererar allt snabbare.

Men växthuseffekten ger inte bara upphov till förstärkande mekanismer (positiv feedback), utan också dämpande (negativ feedback). Högre luftfuktighet bidrar exempelvis till ökad molnbildning – höga moln bidrar visserligen till uppvärmning av markytan, medan låga, vita moln har en avkylande effekt på dagen genom att skugga jorden, men en värmande effekt på natten. Molnbildning är dock fortfarande ett relativt outforskat område inom klimatvetenskapen, och det råder oenighet om huruvida den samlade effekten av moln är uppvärmande eller avkylande totalt sett. Men som jag visar i kapitel 28. ”Vilka faktorer styr klimatet?” på www.klimathotet.com så finns det ett starkt samband mellan mängden låga, vita moln och den globala medeltemperaturen.

I det här sammanhanget bidrar positiv feedback till uppvärmning, och negativ feedback till avkylning. Men egentligen handlar det om ”förstärkning” eller ”dämpning” av en initial effekt oavsett om den är värmande eller avkylande. Även en initial avkylning kan förstärkas av positiv feedback, som i det fallet alltså leder till ytterligare avkylning.

Positiv feedback är med andra ord destabiliserande, medan negativ feedback är stabiliserande. Om positiv feedback dominerar över negativ är klimatet instabilt (känsligt), och kan lätt urarta.

Det finns mängder av feedback-effekter, alla är säkert inte kända, och vi vet ännu inte i detalj hur de påverkar klimatet. Här är ett exempel på möjlig negativ feedback som kanske inte är så uppenbar men som kan tänkas ha en stabiliserande effekt på jordens temperatur:

Negativ feedback från svavel

Uppvärmning av haven bidrar till en ökning av sulfat-aerosoler i atmosfären, som i sin tur bidrar till molnbildning, som kyler jorden.

Växthuseffekten påverkar i själva verket en stor mängd faktorer, som i sin tur sekundärt bidrar till uppvärmning eller avkylning. Atmosfären är ett oerhört komplext och kaotiskt system av komplexa och kaotiska system som vi ännu vet alltför lite om för att kunna beskriva och förutsäga säkert. Genom att väga samman många olika observationer kan vi dock få indikationer om vart klimatet är på väg när koldioxidhalten i atmosfären ökar.

Det sammanfattande värdet på summan av effekterna från en ökad koldioxidhalt brukar kallas för ”klimatkänslighet”. Ett värde över 1 betyder att den direkta växthuseffektens uppvärmning förstärks, ett värde lägre än 1 att den försvagas, av sekundära effekter, dvs feedbacks.

Här är vi dock långt utanför vad som kan kallas grundläggande fysik eller etablerad vetenskap. Här är osäkerheten stor och man borde förvänta sig att det skulle pågå en öppen och frejdig vetenskaplig debatt, där alla gjorde sitt yttersta för att (respektfullt) falsifiera varandras (och sina egna) teorier.

Men istället får vi höra att debatten är avslutad, och att skeptiker är vetenskapsförnekare som kan liknas vid ”the Flat Earth Society”. Detta är i sig en varningssignal för en tänkande människa. Det är inget tecken på sund vetenskap.

Även FN:s klimatpanel erkänner att vi vet lite eller mycket lite om de olika faktorer som påverkar klimatet (från rapporten AR2007, 2.9.1 Uncertainties in Radiative Forcing):

Level of understandingKlimatkänsligheten, alltså hur mycket en fördubbling av koldioxidhalten orsakar inräknat feedback-effekter, beräknades ursprungligen av Svante Arrhenius till 6°C. 1988 presenterade dåvarande chefen för NASA-GISS James Hansen 4,2°C för amerikanska kongressen, men 1995 trodde FN:s klimatpanel på 3,8°C, vilket 2001 reviderades ner till 3,5°C och 2007 till 3,26°C. Och redan året efter återkom James Hansen med en ny beräkning på 2,5°C.

I de datormodeller som används för att simulera, dvs teoretiskt ”experimentera med” jordens atmosfär räknar man med att den direkta effekten från koldioxid tredubblas av feedback-effekterna:

FeedbacksVilken klimatkänslighet man räknar med har förstås en helt avgörande betydelse för klimatfrågan, men det är allt annat än självklart vad som är det rätta värdet. Dr William Gray, professor emeritus i atmosfärvetenskap vid Colorado State University menar till och med att den negativa feedbacken från moln minskar koldioxidens effekt med 0,8 grader C, till enbart 0,3 grader C per fördubbling. Då kan vi lugnt fortsätta elda med fossila bränslen.

Det finns också problem med hur man ska räkna. Formeln för att beräkna feedback är hämtad från elektronikvetenskapen (feedback=”rundgång”). Den framstående amerikanske fysikern William Happer har påtalat en rad felaktigheter i FN:s tillämpning av formeln, och menar att klimatkänsligheten är betydligt lägre än vad FN:s klimatpanel tror. Det finns en intervju med Happer längst ner på denna sida. Han betonar bland annat starkt koldioxidens positiva effekter för växtligheten.

Happers slutsats är att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären leder till en temperaturökning på mellan 1,1*0,9 och 1,1*1,3 grader C, med ett centralt värde på 1,1*1,1, dvs 1,21 grader C. Inte heller då behöver vi oroa oss för att koldioxidutsläpp ska orsaka några problem.

En vanlig uppfattning bland skeptiker är att klimatkänsligheten är ungefär 0,5, vilket innebär att summan av positiv och negativ feedback minskar den direkta effekten av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären till +0,55 grader C:

Låg klimatkänslighet

Men det är inte bara några udda skeptiker det handlar om. Det råder stor oenighet – och framför allt osäkerhet – bland etablerade och allmänt erkända forskare om vilken påverkan koldioxid faktiskt har på klimatet, dvs hur känsligt klimatet är för tillförsel av koldioxid. Bedömningarna skiljer sig och nästan ingen kommer till någon särskilt exakt slutsats:

Ingen konsensus om klimatkänslighet

Osäkerheten beror bland annat på bristande kunskap om molnbildning och effekten från aerosoler.

Med tiden har dock fler och fler forskare kommit att tro på en allt lägre klimatkänslighet under 2°C både på kort (TCR) och lång (ECR) sikt:

cooling of climate sensitivity

Det kan till och med vara så att den direkta effekten från koldioxid totalt sett försvagas av alla de olika sekundära effekterna sammantagna. I den här frågan, som rör hur känsligt klimatet är för förändringar av koldioxidhalten, råder det allt annat än konsensus bland klimatforskarna. Man kan fråga sig varför NASA och hela etablissemanget påstår att det råder konsensus i klimatfrågan när det är helt uppenbart att det inte gör det ens i fundamentala frågor och ens bland forskare som tror på klimathotet.

Att inte ens FN:s klimatpanel är överens framgår med all önskvärd tydlighet av att de många olika simuleringarna ger så olika resultat (de olikfärgade prickade linjerna):

Spagetti-ensemble

I själva verket har ingen av klimatmodellerna lyckats förutsäga framtiden, dvs ingen av dem verkar stämma med verkligheten så som den observerats av satelliter och väderballonger. I vetenskapliga sammanhang kallar man det falsifiering. Klimatmodellerna stämmer bättre bakåt i tiden, eftersom det är så de har kalibrerats. Men det är uppenbarligen ingen garanti för att de får klimatsystemets många olika kända och okända drivkrafter rätt. I själva verket använder man osäkra parametrar som ”fudge-factors”, till exempel aerosoler och moln. Dessa kan man skruva på, eftersom ingen ännu vet exakt vilken roll de spelar, för att få det resultat man vill.

Ändå anser många forskare att FN:s klimatmodeller är pålitliga, och att de bygger på tillräcklig kunskap om hur klimatsystemet fungerar. Antingen talar de mot bättre vetande, eller så litar de bara blint på auktoriteter som FN:s klimatpanel, NOAA och NASA – vilket man kanske inte kan klandra dem alltför hårt för.

Argument för hög klimatkänslighet?

Klimatkänslighet kan bestämmas med hjälp av spektrografiska experiment, men det är det få som sysslar med, och deras resultat används inte av FN:s klimatpanel.

Istället använder man klimatdata för exempelvis temperaturen eller feedbackeffekter, framför allt luftfuktighet. Resultaten varierar som sagt, och är allt annat än exakta, anses tala för en klimatkänslighet över 2, sannolikt minst 3. Men det finns några avgörande problem:

  1. Är de temperaturdata man utgår ifrån tillförlitliga? Det finns goda skäl att tvivla på att vare sig den moderna termometer-serien eller de officiella kurvorna över temperaturen de senaste 1 000 åren, är tillförlitliga. Jag kommer att belysa varför i senare kapitel, men det handlar dels om att en stor del av den officiella temperaturkurvan för tiden sedan 1880 består av tveksamma ”administrativa justeringar” i efterhand, och att den bild av de senaste 1 000 årens temperaturer som FN:s klimatpanel ger sedan 2001 också kommit till på ett högst tvivelaktigt sätt, i strid mot en stor mängd andra data.
  2. Inte heller de data som presenteras för koldioxidhalten är självklara vare sig i modern, historisk eller geologisk tid. Mätningarna på Mauna Loa är nog pålitliga, men det finns frågetecken kring hur de fogats samman med data från iskärnor. De senare skiljer sig dessutom från andra data, framför allt från fossilerade löv, där mängden så kallade stomata, öppningar för att släppa in koldioxid till växten, är ett pålitligt tecken på den samtida koldioxidhalten.
  3. Luftfuktighet är inte så lätt att mäta, eftersom vattenånga inte blandar sig jämnt i atmosfären och snabbt blir till regn och kondens, och det finns motstridiga resultat.

Skeptiska argument

De forskare som är skeptiska till klimathotet förenas först och främst av att de inte anser att vi ännu har tillnärmelsevis tillräcklig kunskap om klimatsystemet, vilket inte minst visar sig i det faktum att vi inte kan förutsäga det. Att förstå ett system betyder att man kan förutsäga det. Det är så många faktorer som påverkar klimatet, och vi vet ännu inte ens exakt hur de viktigaste fungerar, samtidigt som det sannolikt finns faktorer som vi inte ens känner till. På den punkten är det svårt att inte ge skeptikerna rätt.

Klimatet är dessutom ett kaotiskt system, som antagligen är omöjligt att förstå och förutsäga, och alla förändringar har inte nödvändigtvis en bestämd, identifierbar orsak. Även om all input var konstant skulle klimatet förändras.

Men skeptikerna anser inte bara att vetenskapen bakom klimathotet är osäker, utan pekar också på tunga skäl till att den sannolikt är felaktig. Här är de viktigaste:

Om positiv feedback dominerar skulle klimatet ha urartat oåterkalleligt för länge sedan

Frågan om klimatkänslighet handlar om huruvida jordens klimatsystem i grunden är stabilt eller instabilt. Positiv feedback är destabiliserande/förstärkande, negativ feedback är stabiliserande, dämpande. ”Positiv” och ”negativ” har alltså inget att göra med om feedbacken resulterar i uppvärmning eller avkylning, utan om den förstärker eller dämpar en given input i klimatsystemet vare sig den är uppvärmande eller avkylande. Den officiella uppfattningen är att klimatet är mycket känsligt och instabilt, medan skeptikerna anser att det är i grunden stabilt. Faktum är att det inte finns några andra exempel från naturen där den positiva feedbacken är starkare är den initiala drivkraften. Naturen strävar alltid efter jämvikt.

Om man, som ett tankeexperiment, antar att förstärkningseffekterna, den samlade positiva feedbacken, är kraftfullare än både den direkta effekten från växthusgaserna och den samlade negativa feedbacken, får man ett problem. Det blir svårt att förklara varför inte klimatet urartat redan för länge sedan. Det betyder att klimatet är i grunden instabilt, och bara en liten förändring av temperaturen mångfaldigas av mycket kraftfullare processer. I så fall spelar det ju ingen roll om den initiala förändringen upphör – de positiva feedbackeffekterna driver den onda spiralen oavsett.

Det talar för att stora klimatförändringar inte drivs så mycket av positiv feedback som av de initiala förändringarna, till exempel av hur mycket solenergi som når jorden. Att istider kommer och går förklaras då av att mängden solenergi ökar och minskar av olika skäl, exempelvis solens egen intensitet eller förändringar av jordens lutning och bana runt solen. Eftersom både halten av koldioxid varit betydligt högre i jordens historia utan att orsaka oåterkallelig värmedöd är det en rimlig slutsats att klimatet i grunden är stabilt, dvs att negativ feedback, de dämpande sekundära effekterna, dominerar över de förstärkande, och att positiv feedback aldrig kan vara kraftfullare än den initiala drivkraften till en klimatförändring.

Observationer talar emot en förstärkt växthuseffekt

Existensen av förstärkningseffekter kan också prövas experimentellt. Jag kommer att ta upp några viktiga sådana bevis, som det räcker med enkel logik och allmänbildning för att förstå:

1. Om effekten från växthusgaser förstärks av ökad avdunstning borde särskilt atmosfären över tropikerna bli varm av fuktig luft 10 km över jordytan. Det kan man mäta med hjälp av väderballonger och satelliter:

Till vänster i denna bild visas de mätresultat som hypotesen om en växthuseffekt förutsäger, och till höger vad som faktiskt har uppmätts av väderballongerna:

Hot spot

Trots att färgkodningen för temperaturskalan är betydligt ”snällare” (den röda färgkodningen börjar redan vid +0,4 grader C) i bilden till höger syns inte ett spår av någon ”hot-spot”.

2. Ökad avdunstning borde göra atmosfären fuktigare. Luftfuktigheten har mätts globalt sedan 1948:

Luftfuktighet står för 95% av växthuseffekten. Klimathotet bygger på hypotesen att den blygsamma uppvärmningen från koldioxid leder till mer avdunstning, och därmed en kraftigt förstärkt växthuseffekt. Men den specifika luftfuktigheten i troposfären har inte ökat sedan 1948, utom i viss utsträckning närmast markytan efter mitten av 1970-talet, vilket är en förväntad effekt av, och inte en orsak till, att det blivit varmare på jorden.

Specifik luftfuktighet

3. Om växthuseffekten tilltar, så att alltmer värme stannar kvar runt jorden, borde värmeutstrålningen till rymden minska.

Forskarna Lindzen och Choi undersökte saken under 30 års tid med hjälp av satelliter:

Kap 12 Erbe ny

De röda pilarna ovan illustrerar vad 11 av FN:s klimatmodeller förutspådde skulle ske – att den infraröda strålningen från jorden till rymden skulle minska i takt med att växthuseffekten tilltog och fångade värmen i atmosfären. Men den gröna pilen visar resultatet av mätningarna. I takt med att jorden blivit varmare har den infraröda utstrålningen till rymden ökat.

Det kan tyda på att negativ feedback dominerar över positiv, men hur som helst klart och tydligt på att klimatet inte alls är så känsligt för en ökning av koldioxidhalten i atmosfären som klimathotet förutsätter. Effekten från koldioxid verkar inte bara balanseras utan till och med övertrumfas ordentligt av negativ feedback. Det borde ju i förlängningen leda till att uppvärmningen orsakar nedkylning? Nja…

Resultatet kan också tala för att uppvärmningen inte alls i någon större utsträckning beror på växthuseffekten, utan snarare på att instrålningen av solenergi till jorden ökat av en eller flera anledningar, exempelvis på grund av ökad solaktivitet eller minskad molnighet, eller både och. Solaktiviteten har ökat under nästan hela 1900-talet, och det verkar också ha ett samband med minskad molnighet. Och en varmare jord avger i sin tur mer infraröd strålning till rymden.

Självklart har dessa resultat ifrågasatts, och andra forskare har kommit till andra resultat (till exempel Chung et al 2010). Men alla studier blir ifrågasatta, till och med respekterade atmosfärfysiker som Richard Lindzen och Yong-San Choi. Och som vi sett finns det en tendens bland en del forskare att gärna vilja bekräfta klimathotet. Lindzen och Choi har givetvis besvarat invändningarna, och resultaten har inte påverkats av de korrigeringar som gjorts. Hur som helst är det i alla fall uppenbart att den vetenskapliga debatten definitivt inte är över.

Den korta effekten av vulkanutbrott

Vulkanutbrott kan tyckas spy ut enorma mängder koldioxid, men det är försvinnande lite i jämförelse med andra källor, inklusive de antropogena, och de anses inte ha någon betydelse för klimatet. Det kan i och för sig verka lite motsägelsefullt, om man samtidigt menar att klimatet är instabilt och mycket känsligt för input.

Betydligt kraftfullare effekt har dock sotet och svavelföreningarna från vulkanutbrotten. De ha en erkänt avkylande effekt på temperaturen, oklart hur stor, men denna input i klimatsystemet verkar bara under en kort tid, maximalt några år, även de största som förekommit i historisk tid. Men det talar för en att klimatsystemet inte har hög känslighet, att den negativa feedbacken är tillräcklig för att snabbt stabilisera den avkylande effekten.

Det finns mycket mer att säga om den debatten förstås, men det här var de viktigaste och mest grundläggande aspekterna av de rent fysikaliska frågorna. På http://www.klimathotet.com behandlar jag alla relevanta argument, och de finns även sammanfattade i en post här på klimatforum. Posten ”Borde man oroa sig för klimathotet” ger också en ganska grundlig introduktion. Jag kommer efterhand att ta upp de flesta av argumenten mer i detalj även här på bloggen för synpunkter och diskussion. 

Kategorier Okategoriserade

27 reaktioner till “Fundamental oenighet i klimatvetenskapen

  1. Reblogga detta på Roger Engstrand och kommenterade:
    Klarläggande

    Gilla

  2. Mycket intressant genomgång. Du Staffan Mörner verkar ju vara i princip en avancerad klimatforskare….
    Imponeras av dina kunskaper. Din inställning om en vetenskaplig diskussion är oerhört viktig. Hoppas du med din blogg/hemsida kommer att bidra till en mer sansad diskussion pm klimatfrågan.

    Gillad av 2 personer

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 16:02

      Tack, Göran! Expert skulle jag inte kalla mig, utan jag lutar mig mot andra som vet bättre, och jag försöker lära mig av forskare i alla läger. Men jag har lagt ner några tusen timmar så ett och annat tror jag mig ha greppat. I en så här stor fråga som påverkar våra liv och samhällen så mycket måste vi alla försöka sätta oss in i vetenskapen bakom efter bästa förmåga. Annars är jag mer av en generalist, vilket inte är så dumt i en så här komplex och tvärvetenskaplig fråga. Det skadar inte heller att ha lite filosofi och idéhistoria i bagaget. Jag ser fram emot att få lära mig mer från synpunkter och kommentarer här på Klimatforum.

      Gillad av 1 person

  3. Jag skrev några kommentarer på Dissenter (Se Dissenter.com!) innan jag hittade ner till den här kommentarsrutan, så jag klistar väl in dem här också. Mycket bra artikel, men för att peka ut några detaljer:

    ”I takt med att Jorden blivit varmare så har den infraröda utstrålningen till rymden ökat” Dvs precis vad termodynamikens lagar förutsatt. ”växthuseffekten” fungerar inte, och det är atmosfärens vikt som gör Jorden varmare än Månen trots mindre instrålning. Läs gärna Ned Nikolovs papper t ex: https://twitter.com/NikolovScience/status/1081988368840282112

    När man mäter instrålningen ifrån solen så mäter man inte alla typer av strålning, vilket förklarar mycket av problemet: https://www.youtube.com/watch?v=NYoOcaqCzxo

    Notera också att oceanerna håller värme för att värma upp Jorden i hundratals år, så när det plötsligt kommer varmt vatten upp ifrån den Medeltida Värmeperioden, så blir klimatet varmare. Detta stabliserar klimatet, men gör det också omöjligt att kortsiktigt förutse klimatet även om vi rätt skulle förutse vad solen tänker göra, då vi verkligen inte har någon bra koll på temperaturerna i djuphaven.

    Gillad av 1 person

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 16:21

      Hej Henrik! Tack för intressanta synpunkter. Jag har intresserat mig en del för alternativa hypoteser kring växthuseffekten och termodynamiken, bland annat Richard Feynmans teori och Ned Nikolovs argument, men har inte fördjupat mig tillräckligt för att ha en uppfattning. Med tanke på vad vi vet om andra planeter tycker jag spontant att det verkar vara atmosfärens täthet som är avgörande. Men tills vidare resonerar jag inom den etablerade ramen, att växthusgaserna har åtminstone någon betydelse, inte minst för att inte marginaliseras totalt i debatten, Men det är en väldigt intressant och självklart mycket relevant fråga. Oceancyklerna är förstås helt centrala drivkrafter klimatförändringar, som jag skriver om på klimathotet.com. Jag tänkte ta ett grepp om det i en kommande bloggpost, för att förklara varför havsisar och glaciärer krymper och växer. Har mycket att tacka Jim Steele för i det sammanhanget. Tack för tipset på Youtube också, ska titta på det.

      Gilla

  4. Björn Kling 2 mars, 2019 — 16:52

    Synd att det finns så starka ekonomiska krafter som styr den så starka klimatpropagandan om klimathot. Synd att dom helt saknar kunskap om jordens historia gällande istider och värmeböljor. Att utnyttja naiva människor svaga kunskap för att förkovra sig på falska hot är direkt motbjudande. Förhoppningsvis får folk upp ögonen innan dom förstört för hela mänskligheten. Den där dom rikaste har råda med allt och dom som saknar rikedom inte har råd att leva.

    Gillad av 2 personer

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 17:18

      Ja, tänk att vänstern inte har förstått att åtgärderna mot klimathotet ökar klyftorna som de är så bekymrade för – storföretagen blir rikare och mäktigare på de fattigas och alltmer maktlösas bekostnad (högre skatter + dyrare energi och därmed dyrare allt). Storkapitalister som Rockefellers har varit pådrivande i klimatfrågan sedan 1970-talet, och Romklubben sedan 1990-talet. Å andra sidan gillar ju vänstern skatter och ser en tacksam möjlighet för staten att växa, styra och beskatta. Ju fler som är ekonomiskt beroende av staten, desto fler vänsterröster också.

      Gillad av 2 personer

  5. Rolf H Carlsson 2 mars, 2019 — 18:21

    Tack för en av de bästa genomgångar av klimatkomplexet som jag tagit del av, men jag saknar (om jag inte läste alltför slarvigt) påpekandet att haven är den största reservoaren av CO2 och att CO2 frigörs när temperaturen ökar. Så det största tillskottet av CO2 till atmosfären utgörs av den naturliga värmeökning som skett sedan lilla istiden började vika i början av 1700-talet, inte sedan industrialismen tog fart på 1800-talet. Men det är ju en väldigt medveten förfalskning från alarmisterna sida för att hävda kopplingen till människans förbrukning av kol och olja. Den totala frånvaron av respekt för grundläggande vetenskapliga principer, som utmärker alarmist-pseudoforskare som Rockström, var för övrigt det som gjorde att jag började gräva djupare i frågan. Mot bakgrund av att jag under min yrkeskarriär jobbat mycket med att förstå komplexa dynamiska system, om än inte klimatet, så framstod påståendet att CO2 skulle utgöra klimatets ”control knob” absurd. Det märkligaste i hela klimatfrågan är hur man lyckats dupera så många, inte minst i media och bland s.k. kulturmänniskor. De senare har blivit vår tids Ludditer (Jfr C P Snows tes i ”De två kulturerna” på 1950-talet!) som i oförstånd saboterar vårt excellenta energisystem (vattenkraft plus kärnkraft) med nästa absurditet, tron på s.k. förnyelsebar energi.

    Gillad av 1 person

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 18:48

      Hej Rolf! Svarade dig nyss, men det verkar ha försvunnit. Om det blir dubbelt så vet du varför 🙂 Tack för dina kommentarer. Vi är helt överens. Sen tror jag att du kanske tänker på att jag hade med ett avsnitt om att haven inte kan värmas av infraröd strålning som jag hade med när jag postade i morse. Det handlade i och för sig inte om CO2, men det har jag med på annat håll. Sen tvekade jag om det avsnittet platsade i sammanhanget, där jag ju ville visa på den djupa osäkerheten och oenigheten i de fundamentala fysikaliska frågorna om växthuseffekten och hur känsligt klimatet är för växthusgaserna, och ville också undvika att göra texten så lång och faktaspäckad. Så jag tog bort det. Det är lätt att vilja ha med allt i varje text. Men helhetsgreppet har jag försökt ta i andra texter och inte minst på klimathotet.com. Bloggen är tänkt att vara mer fokuserad och bjuda in till synpunkter, invändningar och diskussion.

      Gillad av 1 person

      1. Rolf H Carlsson 2 mars, 2019 — 20:34

        Tack för Din kommentar. Det får mig att tro på mänskligheten. Just nu lyssnade jag på Peter Mattei som sjunger Schuberts Winterrreise – är det inte fantastiskt att få vara del av en mänsklighet och kultur som kan åstadkomma sådana kompositioner och sådant framförande? Samtidigt som det som ska vara vetenskap sjunker till sådan barbari som klimathysteri!

        Gillad av 1 person

  6. Historiskt sett har de flesta stora kontroverser i fysiken lösts genom nya fiffigare empiriska observationer kring fenomenet eller radikal omtolkning av gamla empiriska data. Däremot har jag sett massor med felslut som baserats på naiv övertro på modellering utan empirisk verifiering i fluidmekaniken som ju också har kaotisk karaktär. Har ett eget intryck att dagens klimatvetenskap helt domineras av modellering me mycket svag empirisk verifiering . IPCC:s politiska mandat är ju dessutom att endast stöda studier av just människans påverkan på klimatet. I likhet med att rasbiologi/genusvetenskap endast studerar hur dumma icke-vita/män kan vara.

    Gillad av 1 person

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 19:07

      Precis! De sitter fast i en idé och verifierar den med modeller som bygger på samma idé. Man undrar vart vetenskapen är på väg. Det blir mycket ideologi när staten håller i pengapåsen och under sken av att rädda ”planeten” skaffar sig mer makt och skatteintäkter. Nya fiffiga empiriska observationer finns det dock även idag, till exempel Svensmarks och Shavivs koppling mellan solaktivitet, kosmisk strålning, bildning moln med hög albedo och temperatur/klimat. Det är nobelpriskvalitet på det, men Svensmark har svårt att få pengar och bli publicerad.
      Tack för kommentaren, Leif!

      Gilla

    1. Staffan Mörner 2 mars, 2019 — 22:12

      Toppen/Great! 🙂

      Gilla

  7. Gunnar Littmarck 3 mars, 2019 — 09:40

    Tackar för en fin genomgång Staffan Mörner.

    Jag saknar en del enkel information i debatten som borde kunna tränga in i allmänheten.

    Förra mellanistiden hade 2,5C högre global medeltemperatur och 8C högre under 6000 år på Grönland => allt vad tipping points är avvisat av jordens klimathistoria Grönlandsisen minskade bara med 25% data finns på Niels Bohr Climate institute.

    Det var ände 2,5C under den globala medeltemperaturen före denna nästan 3 miljoner år långa istid.

    Hur många orkar lära sig att vi lever i en istid med låg biodiversitet genom det livovänliga globala klimat det innebär?

    Vidare visar inte ökad global medeltemperatur ökad växthuseffekt då utstrålad energi ökar med temperaturen upphöjt till fyra.

    Jag brukar låta de som vill kolla att två lika stora svartkroppar med jordens ytterlighetstemperaturer ökar sin medeltemperatur med 22C utan att utstrålad energi ökar om deras temperatur jämnas ut -80C respektive +50C.

    Till det är en C per fördubblad halt avvisat genom mätningar från rymden av jordens utstrålade spektra.

    Första studien som publicerades i Nature mars 2001 triumferade med att växthuseffekten ökat mellan 1970 och 1997 men ingen skillnad i koldioxidens band då det är mättat jorden strålar ut lika lite i bandet 14,5-15,5µm som strålar in över den tunga molekylen.

    Redan en månad senare reviderade Natur artikeln då det visade sig att forskarna förväxlat data, växthuseffekten var aningen högre 1970.

    Det jag anser är sjukast i den allt dyrare klimatpolitiken (smaka på ordet klimatminister och klimatsmarta val, George Orwell skulle anse att hans dystopier i 1984 var infriade) är att de alternativ till fossila energier som kan konkurrera globalt motarbetas liksom Ocean Fertilization och min käpphäst, cloud seeding men av tunga moln som rör sig mot hav och på förmiddagen för att öka solinstrålningen, de som vill försöka få slut på denna mellanistid kan ju välja eftermiddagen så mer energi strålar ut i rymden.

    Frusen CO2 i stället för silverjodid för att slippa tillföra mer silver till våra ekosystem som Kina gör då de använder tekniken för att hindra de mest extrema skyfallen genom att vattna ur molnen i tid.

    Om klimatalarmister åtminstone propagerade för massproduktion av walk away safe kärnkraft GenIV med hög nog temperatur för att producera alla energiformer det moderna samhället kräver, så skulle jag sluta gnälla.

    Det är den enda teknik vi nu vet fungerar för att skapa en global välfärd till 2050, utan det ingen global miljövård eller ens minskning av flyktingtrycket från dysfunktionella länder mot bättre fungerande med skattefinansierad generell välfärd.

    Jag skrev en essä i våras som en del gillar på temat om dagens samhälle utvecklas i enlighet med folkviljan och med bl.a 1984 som exempel.

    Kanske någon blir road av att läsa den om än den knappast tillför något här utom att den tillförts information som visar att historiska havshöjder var relativa då kontinentalsockeln flyter upp då dess landdel trycks ner av inlandsis så som Nordsjön med fler. Alla nivåer före satellitåldern är relativa vill man se bättre överensstämmande med avståndet till jordens medelpunkt så duger bara platser där havsbotten möter en kontinent vid stranden och det inte varit inlandsis som delar av Sydamerikas västkust.

    https://www.blogger.com/blogger.g?tab=wj&blogID=8137683565928762640#editor/target=post;postID=7019645674797031660;onPublishedMenu=allposts;onClosedMenu=allposts;postNum=1;src=postname

    Stort tack för det fina jobb du gjort men jag funderar på hur vi ska kunna bekämpa klimatångest med information alla kan kolla och förstå.

    Förslag.
    1. vi lever i en istid och förra mellanistiden var 2,5C varmare men ändå ytterligare 2,5 C under det mer livsvänliga globala klimat som rådde före denna istid.
    2. ingen har kunnat detektera ökad växthuseffekt som funktion av ökad halt CO2 i jordens atmosfär genom praktiska mätningar.
    3. ändrad medeltemperatur säger noll och nix om ändrad växthuseffekt då utstrålad energi ökar med temperaturen upphöjt till fyra varför öknar kyler och ökenminskningen sedan förindustriell tid helt kan förklara den ökade globala medeltemperaturen.

    Gillad av 1 person

    1. Staffan Mörner 3 mars, 2019 — 10:51

      Tack för värdefull input, Gunnar!
      Den sista frågan tål verkligen att tänka på. Jag har också några förslag på slagkraftiga budskap på temat ”Visste du att…?”: https://klimathotet.com/visste-du-att/

      Gilla

  8. Gunnar Littmarck 3 mars, 2019 — 09:48

    Det blev fel länk ovan ifall någon vill läsa min essä med länkar.

    https://gunnarlittmarck.blogspot.com/2018/05/jag-skrev-en-essa-som-kanske-kan-vara.html?q=ess%C3%A4

    Gilla

  9. Gunnar Littmarck 3 mars, 2019 — 13:00

    Helt rätt att starta med ”visste du att”

    Men vi måste utsätta våra påståenden därefter för kritik, mina tre ovan kan säkert omformuleras eller ersättas med bättre.

    Tre kristallklara påståenden som alla kan kolla skulle kunna få slut på Sveriges skadliga klimatpolitik med tillhörande energipolitik.

    Så hur kan mina förbättras/ersättas?

    Är det rätt tänkt med tre klara påståenden, eller ska det vara fler med risk att få orkar gå vidare och söka relevant information?

    Gilla

    1. Staffan Mörner 3 mars, 2019 — 13:09

      Tre är ett bra tal, men viktigare att de är bra. De måste både vara centrala och direkt greppbara, gärna kopplade till en bild eller en graf, till exempel den som visar hur NASA ändrat sina data eller den arktiska havsisens utbredning under 1900-talet. Det skulle kunna vara temat för en liten konferens…

      Gilla

  10. Tack för mycket intressant läsning. Tyvärr är jag vare sig kemist eller atmosfärfysiker men gör vad jag kan för att hänga med. Eftersom jag alltid varit intresserad av komplexa system så vet jag att det enda man med säkerhet vet om hur de kommer att utvecklas, är att man inte säkert vet. Jag gillar dessutom den sansade ton som du anslår. Jag kommer att fortsätta följa det du skriver.
    Vänligen,
    Lasse i Sigtuna

    Gillad av 1 person

    1. Staffan Mörner 4 mars, 2019 — 09:33

      Tack, Lasse!
      En sansad ton och diskussion är ett ideal jag försöker leva upp till. Inte bara för att det är trevligare, utan för att det är enda sättet att närma sig sanningen.
      Jag är ju också amatör på det här området, och visst är det en nackdel (framför allt en fördel för mina potentiella kritiker), men som medborgare måste vi ju göra vårt bästa för att förstå en del svåra vetenskapliga frågor, helt enkelt för att de har så stor betydelse. Vi får lyssna till specialisterna – båda sidor – och försöka urskilja vem man kan lita på. Det behöver man inte alltid vara forskare för att göra – påståendet om 97% konsensus är en tydlig signal om hur pålitligt NASA-GISS är, till exempel, som bara kräver läskunnighet och enkel logik för att avslöja som nonsens/propaganda. I klimatfrågan kan det faktiskt också vara en fördel att inte vara specialist, utan snarare generalist, eftersom den inbegriper så många discipliner.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close