Om Maths Nilssons svar på mitt svar

Maths Nilsson svarade snabbt på mitt svar på hans ”recension” med en kaskad av referenser till mer eller mindre relevanta artiklar som han själv och andra skrivit i klimatfrågan, och som enligt honom ger de slutgiltiga svaren på alla frågor. Det tog bara någon dag, så jag tror dock inte han hunnit sätta sig in bättre i mina resonemang än när han skrev den första slarviga ”recensionen”. Det verkar i alla fall inte så.

Men tonen är inte längre lika arrogant, det tackar vi för, och det finns guldkorn som jag kan lära av även den här gången. Jag konstaterar att Maths Nilsson har fler hittat detaljer i min framställning som han anser behöver korrigeras, nyanseras eller förtydligas. I en del fall ger jag honom återigen rätt, men utan att det påverkar mina slutsatser. Och det har inget att göra med att jag inte är beredd att lyssna och ta till mig kritik – det har jag redan visat att jag är – utan med att Maths inte läser ordentligt. Han har helt enkelt inte tagit sig tid att förstå mina poänger, utan har ögnat igenom och dykt ner på ett antal spridda detaljer som han antagligen tror är avgörande för mitt resonemang. Men han har också fel på en del punkter.

Den avgörande frågan: kan man lita på de officiella temperaturkurvorna?

Det som jag tror skiljer oss i grunden är dock inte dessa detaljfrågor, utan den om huruvida man kan lita på de officiella temperaturkurvorna. I den frågan anser Maths att jag är en konspirationsteoretiker och jag tycker att han har en naiv tilltro till auktoriteter. Att han avvisar de fakta jag presenterar i kapitel 11 på Klimathotet.com som ”oändliga historier om mygel” förtjänar ingen respekt, det är bara slarvigt. Det hade varit bra om han läst kapitlen där jag spekulerar kring tänkbara ekonomiska, politiska och psykologiska motiv som skulle kunna ligga bakom tendentiös manipulation av data, men framför allt borde han ha lagt märke till att mitt material kring temperaturjusteringarna i grund och botten bara består av fakta som det inte verkar finnas några trovärdiga förklaringar till. Jag hittar helt enkelt inga hållbara vetenskapliga motiv till de dramatiska justeringarna av de senaste 150 årens temperaturer. Om Maths kan ge mig en trovärdig förklaring till detta, exempelvis varför NASA-GISS ändrat de uppmätta temperaturerna på Island på det sätt man gjort (och som inte ens  Islands MetOffice, Vedurstofa, förstår), så är det ingen tvekan om att jag skulle börja ifrågasätta mina slutsatser på allvar.

Här är länk till hur isländska Vedurstofa ser på landets klimathistoria.

Maths respons när det gäller justeringarna av data från väderstationerna är så slarvigt och naivt att jag helt enkelt måste replikera med att återigen hänvisa direkt till kapitel 11 på Klimathotet.com. Jag menar förstås inte alls att lufttemperaturen vid markytan är oviktig eller ointressant, bara att de data som presenteras är behäftade med stora problem och tveksamheter. Det har avgörande betydelse för nästan alla andra frågor kopplade till klimathotet, inte minst klimatkänsligheten och ”bevisen” för klimathotet.

Så varför inte lita blint på ”experterna”, konsensus och ”peer-review”?

Mitt eget engagemang började med att jag tittade närmare på de ”studier” som bland annat NASA-GISS påstår visar att 97% av alla forskare är överens om klimathotet, och upptäckte att de var rent nonsens.

Med tanke på hur mycket som står på spel – ekonomiskt, politiskt, praktiskt och psykologiskt – ser jag det som en skyldighet för mig som medborgare att försöka bilda mig en egen uppfattning, och dela med mig när jag upptäcker fakta som de flesta inte känner till. Under resans gång har jag stött på så mycket konstigheter, överdrifter, halvsanningar och felaktigheter att jag nog måste säga att, ja, det är naivt att tro på allt som ”experterna” eller de etablerade institutionerna säger. Det finns andra röster som är värda att ta på allvar. Och det finns fakta som aldrig kommer fram i det offentliga samtalet. Det är vad jag vill visa.

Maths vill gärna ge intryck av att ”experterna” redan vet allt om klimatet, att kontroverserna handlar om småsaker och att alla skeptiker är köpta av oljebolagen.

Men det finns fundamentala frågor som är olösta och kontroversiella, och det är uppenbart att det finns många seriösa och kvalificerade forskare som är skeptiska till klimathotet av rent vetenskapliga skäl. Man kan inte avvisa dem bara för att de får mothugg, eller ens för att de haft fel på någon punkt – vilken forskare har inte det? Eller för att de föreläst (till exempel på Heritage foundation) eller arbetat på en institution (till exempel the Smithsonian) som delvis finansierats av pengar från oljeindustrin. Oljeindustrin har faktiskt även varit med och finansierat miljörörelsen och klimatalarmismen ända från begynnelsen (läs Jacob Nordangårds bok Rockefeller – en klimatsmart historia). Exemplen är också många på hur avvikande röster utsätts för ren mobbning – bland annat Lennart Bengtsson, Judith Curry och Willie Soon. Den mobben deltar Maths gärna i.

Självklart har politiker och massmedia stort ansvar för den ensidiga politiseringen, men även FN:s klimatpanel är en politiskt styrd organisation och väldigt mycket av dagens forskning är beroende av statliga pengar. Det fick vi nyligen ytterligare indikationer på i den rapport om hotade arter som jag belyste på Klimatforum den 24 maj 2019.

Växthusgaserna och klimatkänsligheten

Jag är medveten om att det finns detaljer i min beskrivning av den grundläggande fysiken som kan nyanseras och fördjupas, och läser Maths texter med intresse. Han behöver dock inte övertyga mig om att växthuseffekten existerar, och de detaljer han fokuserar på har ingen betydelse för min slutsats att effekten från växthusgaserna i sig (den direkta effekten) inte på långt när kan förklara den temperaturökning som skett eller påstås ha skett under 1900-talet. Min poäng är att man behöver (och räknar med) kraftig positiv feedback också, och att man då gör osäkra och kontroversiella antaganden som går långt bortom ”grundläggande fysik” och inte kan betraktas som etablerad vetenskap. Det är egentligen allt jag vill visa i det sammanhanget. Handlar klimathotet bara om grundläggande fysik? Nej. Råder det fundamental oenighet och osäkerhet om feedbackeffekter och klimatkänslighet? Ja. Finns det mycket som talar för en låg klimatkänslighet? Ja. Är dessa observationer också omstridda? Absolut.

Det är säkert korrekt att grafen från Scafetta inte ger en rättvis bild av hela forskningsläget, men det betyder i så fall bara att osäkerheten/kontroversen är ännu större än jag trodde. Men i så fall också att det är fel av mig att påstå att forskarna blir alltmer eniga om en låg klimatkänslighet. Min egen bedömning är att det är mycket som talar för låg klimatkänslighet, och det är inte enbart baserat på Lindzen&Choi. Men frågan om den infraröda utstrålningen till rymden förtjänar definitivt att fördjupas och nyanseras. Jag har nog aldrig påstått att den är löst, bara att det finns observationer som talar emot att det pågår en accelererande växthuseffekt, bland annat Lindzen&Choi. Men det är inte det enda. Tveksamheterna kring de officiella temperaturkurvorna har stor betydelse, och mycket annat som jag tar upp på Klimathotet.com, och jag för även teoretiska resonemang.

Att stratosfären blivit kallare talar förvisso för att växthuseffekten tilltagit, men någon ”hotspot” i troposfären i tropikerna eller ökad luftfuktighet har jag inte sett några bevis för. Inte heller för någon pågående oroande klimatförändring på några andra sätt, även om alarmister tenderar att se klimathotet i varje oväder.

Det är nog även motiverat att nyansera min beskrivning av växthusgasernas absorptionsspektra, även om jag inte kan se att det har någon betydelse för min poäng. Det är möjligt att det förekommer att andra argumenterar för att växthuseffekten från koldioxid upphävs av vattenångan i atmosfären, men det är inte någon viktig del av mitt resonemang. Det jag vill visa är att den positiva feedback FN:s klimatpanel och klimatmodellerna räknar med inte är grundläggande fysik, utan en kontroversiell hypotes med oklar och tveksam evidens och stora teoretiska problem.

Flera av de studier Maths hänvisar till är baserade på tveksamma temperaturdata och klimatmodeller – som han antar bygger på en fullständig kunskap om hur klimatsystemet fungerar. Tro’t den som vill, men det håller inte i mina ögon, bland annat med tanke på osäkerheten om klimatkänsligheten, men också det jag skriver om klimatmodellerna i kapitel 7 på Klimathotet.com.

Jag är inte särskilt förvånad över att många forskare accepterar en hög klimatkänslighet i god tro, eftersom de okritiskt (vilket är begripligt) utgår ifrån de officiella temperaturkurvorna för de senaste 150 åren. Men Maths har bestämt sig för att myndigheter alltid går att lita på och att forskarsamhället aldrig kan drabbas av politiserad manipulation eller grupptänk. Läs gärna kapitel 6 på Klimathotet.com om FN:s klimatpanel.

Alternativ till växthushypotesen

Maths tycker inte man ska uppmärksamma hypoteser som strider mot hundra års vetenskaplig utveckling (jag parafraserar) och tycker att det räcker som argument för att avfärda termodynamiska förklaringar av jordens temperatur som inte förutsätter en strålningseffekt från växthusgaser. Själv har jag läst Karl Popper och Thomas Kuhn, och ser det därför lite annorlunda. Men eftersom jag inte vill slösa för mycket tid på att argumentera kring ”sideshows” så har jag tyckt att det är lika bra att ta bort dessa mer spekulativa avsnitt i det här sammanhanget.

Den arktiska havsisens utbredning

Maths har rätt i att jag inte förklarade min syn på Alekseev 2016 och Connolly et al 2017 på ett särskilt bra sätt i mitt svar till honom. Båda använder faktiskt lufttemperaturen som indikator på havsisens utbredning, men inte alls på samma sätt. Jag menar att Alekseevs metod är mer trovärdig, eftersom den tar hänsyn till och stämmer bättre med Atlantens temperaturväxlingar (AMO), som verkar vara den egentliga drivkraften bakom havsisens variationer och lufttemperaturen, till exempel på Island (enligt isländska MetOffice/Vedurstofa):

(Men de är väl också finansierade av oljeindustrin.)

Detta klimatmönster stämmer dessutom med glaciärernas variationer enligt en rad forskargrupper:

… och mycket annat som jag beskriver närmare på www.klimathotet.com.

Att den arktiska havsisen både minskat och vuxit tidigare, utan människans hjälp, vill inte Maths acceptera som ett tecken på även avsmältningen sedan 1979 skulle kunna vara ett resultat av naturliga faktorer. Det är förstås en rimlig hållning om man helt okritiskt köper de officiella temperaturkurvorna och ser varje invändning mot dem som ett uttryck för en ”konspirationsteori” – eller resultatet av just en konspiration från oljeindustrins sida.

Mitt påstående att den arktiska havsisen inte minskat sedan 2008 bemöter Maths med en graf som tycks visa motsatsen. Han väljer av någon anledning data från månaden april, som naturligtvis inte rakt av kan jämföras med min graf från september, den månad då isen har sin minsta utbredning efter sommarens smältperiod. Tidpunkten för smältperiodens start har dock i stort sett varit oförändrad sedan 1995, och för dess slut sedan 2008:

Allra bäst är förstås kurvor som visar förändringarna av den arktiska havsisens utbredning för alla månader, med både maximum och minimum:

Här med fokus på det senaste decenniet:

Dessutom, och viktigare, så har isens tjocklek/volym också varit i princip oförändrad under samma tid:

Även temperaturerna på Grönland har fallit – ända sedan 2000:

Det kan förvisso fortfarande vara en tillfällig ”platå”, och ett resultat av en ”paus” i den globala uppvärmningen. Sådant har hänt förr, till exempel mellan 1995 och 2004, men i ett debattklimat där nästan alla ropar ”det smälter mer och snabbare än någonsin” och springer omkring med klimatångest må det vara mig förlåtet att påpeka detta faktum. Särskilt mot bakgrund av att isarna har smält och frusit förr.

Enligt den här animationen från DMI är det faktiskt svårt att urskilja någon dramatisk uppvärmning i Arktis mellan 1961 och 2013, särskilt inte just under sommarmånaderna:

Christys diagram

Även Maths har redan i sitt tidigare svar konstaterat att Christy har rätt i sak. De detaljer i Christys graf han kritiserar ändrar inte på det och motiverar inte att kalla den ”fingerad”. Det är förstås inte OK om kalibreringen kan misstänkas överdriva skillnaden mellan modellerna och observationerna, men grafen är uppenbarligen i huvudsak korrekt, vilket Maths visar med citat att även FN:s klimatpanel konstaterar. Min poäng här har aldrig varit att påstå att detta faktum mörkas, bara att det är ett faktum. Övriga invändningar i de länkar Maths refererar till är svaga. Några egentliga ”osäkerhetsmarginaler” finns till exempel inte för klimatmodellerna (se kapitel 7 på Klimathotet.com). Att Christy’s graf visar medelvärden framgår tydligt och kan knappast beskrivas som bedrägligt. Att alla underliggande mätserier inte är identiska är ingen stark invändning. Det betyder inte att grafen är ”fingerad”. Och ja, det finns fler forskargrupper – den här grafen visar några av de viktigaste.

Maths tror uppenbarligen inte att Christy har ett ärligt uppsåt. Jag gör en annan bedömning.

Sen tycker jag att de argument mot satellitmätningarna som Maths refererar till överlag är avslöjande svaga: ”Vi bor inte på Mount Everest”? Som om det inte skulle vara relevant att mäta temperaturen i troposfären för att avgöra om det pågår en accelererande växthuseffekt. Och påståendet att satelliter egentligen inte mäter temperatur.

Jag har själv också konstaterat att skillnaden mellan markstationerna och satelliterna inte är så dramatisk sedan 1979. Under perioden 2002 – 2018 får man dock vara uppmärksam på effekterna av El Nino 2010 och 2015-16. NOAA:s försök att ”trolla bort pausen” i Karl et al 2015 är dock ovetenskapliga och rent bedrägliga. Jag håller med om att man ska vara försiktig med att dra slutsatser om klimatet baserat på 15 års data, men det är framför allt NOAA:s tendentiösa justeringar av 1900-talets temperaturer som får deras kurvor att se oroande ut. Det kan inga satelliter rättfärdiga i efterhand.

Svensmark

Svensmarks hypotes om betydelsen av kosmisk strålning för molnbildning har definitivt inte tigits ihjäl, men det är ingen tvekan om att han blivit motarbetad och marginaliserad. Efter CLOUD-experimenten har alla kastat sig över honom som vargar, vilket framgår av den långa listan på kritiska artiklar som Maths länkar till (jag har inte läst alla, men ska se till att göra det). Det är dock inte detsamma som att han har fel. Sådant har vi sett många gånger förr i vetenskapshistorien, där uppstickaren till sist fått rätt. Det är tydligt att många inte vill att han ska ha rätt. Men Svenskmarks hypotes är, som det också sägs i en av de artiklar Maths hänvisar till, ”an open case”. Om den annars så ödmjuke Svensmark tagit till överord i media bör han givetvis kritiseras för det, men man får kanske också förlåta honom för att han tror på sin forskning. Maths tror säkert att han är en köpt propagandist för oljeindustrin, men jag bedömer honom som mönstergillt seriös och kompetent, och hans hypotes som bland det mest kreativa, intressanta och lovande som finns inom klimatvetenskapen idag. Men också bland det mest hotfulla för alla klimatalarmister.

Konspiration?

Mitt primära syfte har aldrig varit att bevisa en medveten konspiration, utan bara att lyfta fram fakta som de flesta inte känner till och som minst sagt förtjänar en del eftertanke. Men om det verkar tveksamt att det verkligen finns vetenskapliga fakta som bekräftar klimathotet – vilket tills vidare är min slutsats – så är frågan om drivkrafterna bakom klimathysterin ändå oundviklig, och därför har jag tillåtit mig att spekulera och resonera även kring det här.

Maths är ju lite av en konspirationsteoretiker själv, som ser oljeindustrins intressen bakom all skepticism. I själva verket är det betydligt mer pengar i alarmistisk forskning, och lite överraskande har faktiskt bland annat Rockefellers (Standard Oil, Exxon, Chase Manhattan Bank) gett ekonomiskt stöd till miljö- och klimatrörelserna ända sedan starten (läs Jacob Nordangårds senaste bok Rockefeller – en klimatsmart historia). Klimathotet är idag en multinationell miljardindustri med enorma ekonomiska, politiska och ideologiska intressen. Det ser inte Maths något problem med.

Jag kan, å min sida, absolut se riskerna med köpt forskning även på den skeptiska sidan. Det skriver jag om här.

De stora tveksamheterna med FN:s klimatpanel skriver jag om här. Och varför inte återigen hänvisa till mitt inlägg på Klimatforum den 24 maj om FN:s påstående att 1 miljon arter är utrotningshotade.

Extremt väder, havsvattenståndet, havsförsurning

Det är mycket på Klimathotet.com som Maths inte berör med ett ord, och som har stor betydelse för helheten i mitt resonemang.

Den globala uppvärmningen anses få allvarliga konsekvenser för klimatet, och det blir allt vanligare att man påstår att ”det har redan börjat” och inte bara pekar på att isar smälter. I en tid när varje storm, torrperiod och översvämning tillskrivs global uppvärmning eller klimatförändring har det naturligtvis stor betydelse om detta verkligen kan beläggas vetenskapligt. Om inte, så är det skäl nog att börja ställa kritiska frågor kring klimathotet.

Även här hänvisar jag helt enkelt till alla de kapitel  på Klimathotet.com som belyser dessa frågor.

Varför jag är orolig

Klimatalarmister är oroliga för riskerna med att ”inte göra något”. Jag är mer orolig för riskerna med klimatåtgärderna, som många bortser ifrån eller helt enkelt inte känner till.

https://wordpress.com/post/klimatforum.com/557

Till sist

Jag hoppas att Maths förstår att min oro för klimathotet är lika allvarlig som hans, även om vi oroar oss för olika saker. Jag ser stora risker för politisering av vetenskapen, och för mänsklighetens, särskilt fattiga människors, framtida välstånd och samhällets förmåga att adressera allvarliga klimat- och miljöproblem på ett effektivt sätt.

Jag tror det är omöjligt att fortsätta en vettig dialog utan den ömsesidiga erkänslan.