Riskerar smältvatten från Grönland att stoppa Golfströmmen?

Golfströmmen transporterar varmt ytvatten från ekvatorn till norra Atlanten, och bidrar på så sätt till det milda klimatet i norra Europa. Den kallas också Atlantic Meridional Overturning Circulation (AMOC) och är en del av den globala Termohalina cirkulationen som främst drivs av vindarna, men i norra Atlanten även av vattnets salthalt, som får vattnet att sjunka och strömma tillbaka söderut igen.

Många oroar sig för att den globala uppvärmningen ska leda till att sött smältvatten från Grönland ska stoppa Golfströmmen, och därmed ge norra Europa ett kallare klimat, kanske till och med en ny ”liten istid”. 

Det har sannolikt hänt förr, när smältvatten från den senaste inlandsisen som samlats i en gigantisk, uppdämd insjö i Nordamerika en gång på mycket kort tid vällde ut i norra Atlanten. Finns det en risk att något liknande kan hända idag?

Kylan i det inre av Grönland talar inte för det. Det är framför allt havets temperatur vid kusterna som styr avsmältningen. Smältvatten och is från kalvning strömmar successivt ut i havet, och däms inte upp i någon gigantisk fördämning som plötsligt kan brista. Ingen seriös forskare tror att de grönländska glaciärerna kommer att smälta så snabbt eller på ett sådant sätt att det orsakar en plötslig katastrof. Det är alltså ett orealistiskt skräckscenario som sprids av media och politiker, ofta underförstått i påståenden om vad som ”skulle hända om” Grönlands glaciärer smälte.

Som jag skrev i bloggposten den 20 april 2019 Historielöst i SvD om glaciärer har isen på Grönland minskat de senaste decennierna. Sedan 2011 har också norra Atlanten blivit kallare, vilket är ett tecken på att Golfströmmen förlorat kraft:

Frågan är om det är en effekt av global uppvärmning orsakad av människan, och ett oroande tecken på att Golfströmmen kan vara på väg att stanna. 

Det är ingen tvekan om att Golfströmmen försvagats något under några decennier, men enligt brittiska MetOffice (Reporting Climate Science, 2016) beror det på en naturlig klimatcykel:

”The reanalysis data place the ten years of observations—April 2004 to February 2014—into a longer-term context and suggest that the observed decrease in the overturning circulation is consistent with a recovery following a previous increase. We find that density anomalies that propagate southwards from the Labrador Sea are the most likely cause of these variations. We conclude that decadal variability probably played a key role in the decline of the AMOC observed over the past decade.” (Jackson et al, Nature Geoscience 2016)

En annan studie publicerad i Nature 2018 (Xianyao Chen, Ka-Kit Tung. Global surface warming enhanced by weak Atlantic overturning circulation) konstaterar också att:

”Our results, based on several independent indices, show that AMOC changes since the 1940s are best explained by multidecadal variability, rather than an anthropogenically forced trend.”

”Many have focused on the fact that it’s declining very rapidly, and that if the trend continues it will go past a tipping point, bringing a catastrophe such as an ice age. It turns out that none of that is going to happen in the near future. The fast response may instead be part of a natural cycle and there are signs that the decline is already ending.” (Ka-Kit Tung, Science Daily)

Data från en rad olika källor talar för att Golfströmmens styrka varierar som en del av en 60 till 70 år lång, självreglerande cykel:

Den här variationen har en naturlig logik: När strömmen är starkare förs mer av det varma och salta tropiska vattnet upp i norra Atlanten, vilket leder till ökad avsmältning på Grönland. Tillflödet av sötvatten leder efterhand till att salthalten i havet minskar och att Golfströmmen saktar av. Men eftersom mindre varmt vatten transporteras i denna långsamma fas blir norra Atlanten kallare igen, avsmältningen och tillflödet av sötvatten från glaciärerna minskar vilket så småningom gör att Golfströmmen åter får mer kraft igen. (Källa: Science Daily)

”Recent measurements of density in the Labrador Sea suggest the cycle is beginning to shift”, säger Tung, en av författarna till artikeln i Nature.

Den här klimatcykeln återspeglas förstås även i hur de grönländska glaciärerna vuxit och minskat under 1900-talet:

Det stämmer bra med temperaturdata för Arktis från brittiska Hadley Climate Research Unit (HadCRUT) vid University of East Anglia:

De temperaturdata från amerikanska NOAA och NASA-GISS som verkar tala för skenande global uppvärmning, och som ligger till grund för oroande prognoser för avsmältningen på Grönland, stämmer däremot illa både med Golfströmmens cykler och de grönländska glaciärernas faktiska historiska utveckling:

Dessa data har dessutom många andra allvarliga brister som jag har skrivit om i bloggposten den 3 mars 2019 Är justeringarna av temperaturdata legitima?