Hur NOAA trollade bort ”pausen” i den globala uppvärmningen

Under det första 15 åren av 2000-talet visade alla mätningar att den globala medeltemperaturen slutat stiga, trots att FN:s klimatmodeller (röda linjen) förutsagt fortsatt global uppvärmning:

Den globala uppvärmningen verkade ha tagit en ”paus”.

Från början avfärdade NASA-GISS och NOAA denna utveckling med att det handlade om väder, inte klimat. Och det är ju sant, klimat är vädertendenser under längre tid – man brukar (lite godtyckligt) säga 30 år. Och klimatmodellerna är inte kalibrerade för att förutsäga vädret, som skiftar extremt mycket från år till år, och till och med från decennium till decennium. Det betyder inte i sig att de är opålitliga på längre sikt.

Men när pausen i den globala uppvärmningen drog ut på tiden blev den ändå ett problem, som behövde hanteras och förklaras, och man kastade fram en mängd hypoteser, bland annat att stoft (aerosoler) från Kinas och Indiens kraftigt ökade användning av kolenergi reflekterade solens värme, eller att värmen absorberats av haven. 

Uppfinningsrikedomen var stor, men att ens börja fundera på att den globala uppvärmningen kanske bara varit del av en naturlig cykel var otänkbart. Ingen var intresserad av att ens pröva hypotesen att mänskligheten kanske inte står inför en klimatkatastrof. 

Därför var antagligen lättnaden stor i alarmistiska kretsar när Tom Karl, chefen för NOAA, i maj 2015 – inför klimatmötet i Paris – kunde meddela att man funnit bevis för att det aldrig hade varit någon paus i den globala uppvärmningen. Den hade i själva verket pågått oförminskat hela tiden.

Studien från Karl et al 2015 fick stort genomslag i världens media. Det var ”breaking news” att den globala uppvärmningen inte alls tagit ”paus” utan fortsatt som förut.

“Abstract: Much study has been devoted to the possible causes of an apparent decrease in the upward trend of global surface temperatures since 1998, a phenomenon that has been dubbed the global warming ‘hiatus’. Here we present an updated global surface temperature analysis that reveals that global trends are higher than reported by the IPCC … These results do not support the notion of a “slowdown” in the increase of global surface temperature.” (”Hiatus” används här som synonym till ”paus”, men är egentligen en term hämtad från geologin som betyder att data saknas för en viss tidsperiod).

”Pausen”, som varit ett av skeptikernas mest effektiva argument mot klimathotet, hade alltså aldrig egentligen existerat, utan påstods bero på mätfel.

Men i själva verket är det precis tvärtom. Det var den nya studien som var baserad på riktigt dåliga data och metoder. 

Klimatologen dr Judith Curry pekar på allvarliga brister: “I am … unconvinced by NOAA’s gap filling in the Arctic, and in my opinion this introduces substantial error into their analysis.” 

”Gap filling” innebär att man helt enkelt gissar temperaturen i stora områden där det inte finns väderstationer. 

Klimatforskarna Patrick J. Michaels, Richard S. Lindzen, Paul C. Knappenberger påpekar också att studien bygger på opålitliga data från fartyg, där temperaturen mäts  vid vattenintaget till motorerna: ”As has been acknowledged by numerous scientists, the engine intake data are clearly contaminated by heat conduction from the structure, and they were never intended for scientific use.”

Man använde sig visserligen även av data från ARGO-systemet, de tusentals automatiska sjunkbojar som finns utspridda över hela världen, men gav dem i praktiken ingen tyngd: ”The treatment of the buoy sea-surface temperature (SST) data was guaranteed to put a warming trend in recent data. They were adjusted upwards 0.12°C to make them “homogeneous” with the longer-running temperature records taken from engine intake channels in marine vessels … Adjusting good data upwards to match bad data seems questionable.”

Man justerade alltså säkra data, som visade lägre temperaturer, uppåt för att passa osäkra data, som visade mer uppvärmning. Ändå är det den här studien som numera accepteras som sanning:

Alltmedan data från satelliter, de säkraste vi har, inte visar någon nämnvärd uppvärmning, åtminstone 2002-2018, bortsett från El Nino 2010 och 2016:

Sett över perioden från 1979 till idag stämmer UAH och NOAA i och för sig ganska väl överens, och ingen betvivlar att det blivit varmare. Men de skiljer sig kraftigt under 2000-talet. Å andra sidan har temperaturen inte fallit som förväntat igen efter El Nino 2016, utan stigit det senaste halvåret. Om det inte vore för NOAA:s tveksamma metoder skulle jag kanske börja oroa mig för att klimathotet kan vara på riktigt trots allt, men man får naturligtvis inte glömma distinktionen mellan väder och klimat. Eller bortse från alla andra argument och fakta som talar emot.

Som jag visar på Klimathotet.com och i Klimatboken finns det inga trovärdiga bevis för klimathotet. Här finns en sammanfattning av De 12 argumenten.

Källa: Judith Curry, Has NOAA ‘busted’ the pause in global warming?