I det här inlägget ska jag fokusera på frågan om koldioxidhalten verkligen är historiskt hög numera jämfört med tusentals år tillbaka. Det är ju ett påstående som är lika viktigt för klimatalarmismen som att det är varmare än på tusentals år. De behöver båda dessa ”hockeyklubbor”.
Enligt den officiella historieskrivningen har koldioxidhalten i atmosfären legat på en stabil nivå runt 280 miljondelar i tusentals år, och först med den industriella revolutionen och förbränningen av fossila bränslen börjat stiga i en allt snabbare takt, till idag över 416 miljondelar. Det är baserat på data från luftbubblor i den antarktiska glaciärisen där den forntida atmosfären antas finnas bevarad.
Resultaten är förbryllande, eftersom värmeperioderna under bronsåldern, romartiden och medeltiden inte korresponderar mot någon motsvarande höjning av koldioxidhalten:
Forskarna vid Hadley Climate Research Unit i England, som tillsammans med Michael Mann i USA medverkade i förberedelserna för FN:s klimatpanel 2001, löste problemet genom att på basis av ett mycket begränsat urval av otillförlitliga data och en smart algoritm (som de har hållit hemlig fram till idag) hävda att det aldrig hade förekommit någon värmeperiod under medeltiden, i alla fall inte globalt:
Den ikoniska s.k. ”hockeyklubban” var född och spreds snabbt genom att publiceras i rapporten från FN:s klimatpanel 2001 (på sju ställen, bland annat framsidan). Den ger inte bara intryck av att koldioxidhalten korrelerar bättre med temperaturen, utan också att den moderna uppvärmningen är unik, extrem och onaturlig. Grafen bidrog på så sätt till att närmast grundmura övertygelsen att det är koldioxiden, dvs människan, som är orsak till uppvärmningen de senaste 150 åren.
Det finns dock gott om olika sorters temperaturdata från hela världen som talar för att den Medeltida Värmeperioden inte bara var ett regionalt fenomen i Europa (se även bloggposten 13 april 2019). Det finns en mängd studier som talar för att den Medeltida Värmeperioden både var global och minst lika varm som idag (interaktiv version):
Fler studier och grafer finns här.
Men hur är det med koldioxidhalten? Stämmer det att den legat stabilt på en så låg nivå som 260-280 ppm i tusentals år? Analyserna av infrusna luftbubblor i glaciärer talar för det:
Det ligger nära till hands att ta det som bara ytterligare ett starkt argument emot att koldioxid skulle ha en avgörande betydelse för temperaturen. Men det är förbryllande, eftersom det trots allt finns ett naturligt samband mellan koldioxid och temperatur, även om det är omvänt mot vad alarmisterna tror – ett varmare klimat ökar ju havens utgasning av koldioxid. Jag misstänker att den bristande korrelationen helt enkelt beror på att den här grafen inte är korrekt.
Även om det sällan uppmärksammas så finns det en rad problem med att mäta koldioxidhalten i äldre tiders atmosfär med hjälp av prover från glaciäris, bland annat eftersom det stora trycket som byggs upp efter hand kan påverka kemin i de luftbubblor som fångats av isen, så att extremer undertrycks och variationer minimeras.
Analys av luftbubblor i glaciäris är dock inte den enda metoden för att ta reda på forna tiders koldioxidhalt. Man kan också använda fossilerade löv. Växter reglerar nämligen sitt upptag av koldioxid med hjälp av små öppningar i bladen, så kallade stomata. När koldioxidhalten är låg bildas fler öppningar, och när den är hög behövs färre öppningar. Det är därför växter blir tåligare med högre koncentrationer koldioxid, eftersom färre stomata betyder att de förlorar mindre vatten genom avdunstning.
Man kan alltså genom att räkna antalet stomata i fossilerade löv från olika tidsperioder få en bild av koldioxidhaltens historiska utveckling mycket långt tillbaka i tiden. Och resultaten skiljer sig dramatiskt från iskärnorna, till exempel i en studie av Lennie Kouwenberg 2004. Här ser vi koldioxidhalter upp emot 400 ppm, alltså jämförbara med dagens, under romartiden:
Om man dessutom tar hänsyn till att det tar en viss tid för koldioxidhalten att förändras när temperaturen stiger eller sjunker så framträder sambandet med värme- och köldperioder de senaste 2 000 åren tydligare (källa):
Varken temperaturen eller koldioxidhalten är alltså extremt hög numera jämfört med klimatet 2000 år tillbaka, om man ska lita på den här metoden.
Är dessa data från stomata mer pålitliga än de som vi har från isborrkärnor? Det verkar som om de faktiskt korrelerar bättre även med andra klimathändelser som inte är omstridda, till exempel den snabba och kraftiga nedkylningen under yngre Dryas för ungefär 12 000 år sedan. Under denna period finns tydliga tecken på drastiskt sjunkande koldioxidhalt i data från stomata i löv från fossilerade dvärgbjörkar, men inte alls i data från iskärnor (Steinthorsdottier et al 2013):
Stomata visar att koldioxidhalten sjönk från nära 450 ppm ner till runt 275 ppm inom loppet av några hundra år, medan data från iskärnorna bara varierar ungefär 5 ppm.
Det finns även problem i andra änden av ”hockeyklubban”. Jag ska inte i det här sammanhanget ifrågasätta mätningarna vid Mauna Loa, som startade 1958, och som den så kallade Keeling-kurvan visar:
Det är ju rimligt att koldioxidhalten i atmosfären ökat under den här perioden när det blivit varmare. Den röda linjen visar hur koldioxidhalten varierar med årstiderna, dvs med växtlighetens livscykel på norra halvklotet, samtidigt som trenden – den svarta linjen – har varit konstant stigande. Men detta är bara den yttersta delen av hockeyklubbans blad. För tiden innan dess använder man oftast data från luftbubblorna i glaciärisen. Här är data från Siple Dome i Antarktis:
Den här kurvan är dock ett falsarium, åtminstone om man ska tro Dr. Martin Hertzberg som hävdar att originaldata ger följande – helt annorlunda – bild:
Koldioxidhalten nådde i så fall en nivå på 330 ppm redan 1891, vilket inte alls stämmer med hypotesen att det är koldioxidhalten som orsakat den globala uppvärmningen. Någon bestämde sig tydligen för att helt enkelt flytta dessa data 83 år framåt i tiden, gissningsvis för att passa ihop med kurvan från Mauna Loa.
Den som först uppmärksammade detta verkar ha varit den polske forskaren Zbigniew Jaworowski, som knappast röner någon respekt utanför skeptiska kretsar och inte publicerades i etablerade tidskrifter. Det är han förvisso inte ensam om – seriösa forskare blir ju per automatik missaktade bara för att de har en avvikande uppfattning i klimatrelaterade frågor och även om de har uppenbart rätt. Efter att ha studerat klimatfrågan i flera år skulle jag inte bli förvånad om även data från iskärnor faktiskt manipulerats.
Enligt Jaworowski har även urvalet av data från iskärnorna skett på ett tendentiöst sätt. Fram till 1985 varierade resultaten från mätningarna av koldioxidhalten i den förindustriella atmosfären med hjälp av isprover så mycket som från 160 till 700 och till och med 2 450 ppm. Därefter upphör rapporteringen av höga mätvärden, eftersom man började följa två nya metodologiska principer:
a) Att i data från tiden före år 1900 alltid utgå ifrån att de lägsta värdena motsvarar de verkliga koldioxidhalterna vid tidpunkten då isbubblorna bildades. De högre värdena skulle antas bero på kontaminering av proverna.
b) Att efter år 1900 alltid utgå ifrån att de lägre värdena inte motsvarar de verkliga koldioxidhalterna vid tidpunkten då isbubblorna bildades. Exempel på detta är Neftel et al (Nature 1982), som rapporterade genomsnittliga förindustriella halter på mellan 330 och 415 ppm, och ett högsta värde på 500 ppm, men som på basis av samma data i en andra version (Nature 1988) rapporterade maximala halter på 290 ppm, och Pearman et al (Nature 1986) som valde bort 43% av sina data från Law Dome i Antarktis för att de var högre än vad som förväntades vara ”korrekt”. Liknande exempel kan hittas i Leuenberger och Siegenthaler (Nature 1992), Etheridge et al (Annals Glaciology 1988) och Zardini et al (Atmospheric Chemistry 1989).
Förutom senare tiders rekonstruktioner med hjälp av isprover har det gjorts mätningar av koldioxidhalten med kemiska metoder ända sedan tidigt 1800-tal. Även bland dessa har det enligt Jaworowski gjorts tendentiösa och selektiva urval av enbart låga mätvärden (blått i grafen nedan). Hans slutsats bekräftas i en studie av Ernst-Georg Beck 2007 (källa, även tillgänglig i sin helhet här i pdf-format). Professor Tim Ball sammanfattar (källa):
”There are 90,000 samples from the 19th century and the graph shows those carefully selected by G. S. Callendar to achieve his estimate. It is clear he chose only low readings.
You can see changes that occur in the slope and trend by the selected data compared to the entire record.
Ernst-Georg Beck confirmed Jaworowski’s research. An article in Energy and Environment examined the readings in great detail and validated their findings. In a devastating conclusion Beck states:
‘Modern greenhouse hypothesis is based on the work of G.S. Callendar and C.D. Keeling, following S. Arrhenius, as latterly popularized by the IPCC. Review of available literature raise the question if these authors have systematically discarded a large number of valid technical papers and older atmospheric CO2 determinations because they did not fit their hypothesis? Obviously they use only a few carefully selected values from the older literature, invariably choosing results that are consistent with the hypothesis of an induced rise of CO2 in air caused by the burning of fossil fuel.’
Enligt Beck visar en förutsättningslös analys av de kemiska mätningarna sedan 1812 helt andra och mycket kraftigare variationer av koldioxidhalten i atmosfären än vad som framgått av de tidigare, tendentiösa analyserna:
Den vanliga invändningen är att resultaten beror på brister i de kemiska mätningarna. Men resultatet stämmer ganska hyggligt i stora drag med de variationer som förekommit under 1900-talet när det gäller temperatur (rådata), isutbredning, solcykler, havscykler, kosmisk strålning, molnbildning osv, och som sammantaget talar för ett cykliskt klimat utan några tendenser till en katastrofal utveckling.
Läs mer om klimatförändringar och tvivelaktiga data i min bok ”Borde man oroa sig för KLIMATHOTET?” som kan beställas här.
Klimatforum 
En reaktion till “Är koldioxidhalten extremt hög numera?”