Lördagen den 20 juni 2020 rapporterade väderstationen i Verkhojansk, en liten ort i Jakutien i Sibirien, rekordvärme: 38°C. Nyheten spreds som en löpeld över världen, oftast tolkad som ett tydligt bevis för klimathotet (t ex BBC).
Det var visserligen ett nytt rekord för Verkhojansk, kanske för Sibirien, men inte för Arktis, utan en tangering av den toppnotering på just 38°C som uppmättes i Fort Yukon i Alaska den 27 juni 1915 – för mer än 100 år sedan.
Men jag säger det direkt: det har blivit varmare i världen i minst 150 år, d v s sedan den lilla istiden började tina upp. Och det har blivit varmare sedan 1979, särskilt i Arktis, även i Sibirien, och även i Verkhojansk. Frågan om detta är ett tecken på en stundande klimatakatastrof är komplex, och behandlas ur en mängd olika aspekter här på Klimatforum. Men det är allt annat än kristallklart, tycker jag, oavsett vad BBC säger.
Verkhojansk är, till att börja med, inte helt representativ för Arktis. Orten ligger, precis som Yukon, starx innanför polcirkeln, långt från havet, med ett extremt inlandsklimat med svinkalla vintrar. Det är dock inte helt ovanligt med temperaturer över 30°C på somrarna, även om medeltemperaturen normalt ligger mellan 12°C och 16°C och maxtemperaturen runt 20°C. Det tidigare rekordet i Verkhojansk, som enligt WMO sattes 1988, var 37,3°C, bara 0,7°C lägre än det som sattes nu i juni 2020.
Det verkar inte helt rimligt att påstå, som sju högt kvalificerade forskare gör i den här studien, att något sådant bara kan ske vart 80 000:e år.
Vädertjänsten på TimeandDate tillhandahåller både aktuella och historiska data från CustomWeather. Så här såg det ut i juni 2020 i Verkhojansk:
Maxtemperatur: 36°C (endast 20/6). Lägsta temperatur: 0
Medeltemperatur: 19°C
Antagligen missade de noteringen på 38°C. De skriver på sin webbplats att ”Actual official high and low records may vary slightly from our data, if they occured in-between our weather recording intervals.”
Med denna reservation är det ändå intressant att kunna följa det dagliga vädret, även bakåt i tiden, på en udda plats. Här är det dagliga vädret i Verkhojansk under hela juni 2020:
Den varma perioden med över 30°C pågick alltså i 11 dagar, den 18/6 till den 28/6. Under hela juni hade Verkhojansk 7 dagar med maxtemp under 20°C ; 7 dagar med maxtemp mellan 20°C – 25°C ; 5 dagar med maxtemp mellan 26 – 30°C ; 10 dagar med maxtemp mellan 31°C – 35°C ; 1 dag med maxtemp 36°C eller över.
Visst var det varmt, och även om medeltemperaturen för hela juni bara var 19°C, så var även det högre än normalt.
Om man nu, som man ska, vill skilja mellan väder och klimat för att se om det verkar pågå någon oroväckande klimatförändring i Verkhojansk, så behöver man förstås titta på längre dataserier. Och då menar jag inte fler månader under vintern och våren 2020, som BBC gör, utan så många år tillbaka i tiden som möjligt. Det kan vara lämpligt att exempelvis undersöka medeltemperaturen i Verkhojansk i juni från det att mätningarna startade 1885 fram till idag.
Den klimathotskeptiska bloggen Notalotofpeopleknowthat har bland annat den här grafen, enligt uppgift baserad på data från NASA-GISS (jag har inte själv dubbelkollat, men siffrorna finns via länken):
Det är de faktiskt uppmätta medeltemperaturerna (rådata) för månaden juni genom åren. Här ser i varje fall inte jag något alarmerande, bara att det varit ovanligt varmt de senaste 2 åren – i år i nivå med rekordet 1912, för över hundra år sedan.
Medelvärdena för sommartemperaturerna ser inte heller särskilt dramatiska ut:
Den i genomsnitt varmaste sommaren var 1915. Sen har det blivit i genomsnitt kanske någon grad varmare sedan 1995, men inte direkt någon oroande uppåtgående trend till och med 2019.
Tittar man istället på årsmedeltemperaturen ser det ut så här (GISS Surface Temperature Analysis (v4) – Station Data):
Det är också rådata, men de skiljer sig inte från de data GISS presenterar som homogeniserade. Det ser kanske ut som att man kan dra en uppåtgående trendlinje hela vägen från 1885 till 2020, och att det börjar en kraftigt uppvärmande trend redan i början av 1960-talet, men det är en sanning med modifikation. I stora drag går den genomsnittliga medeltemperaturen per år upp någon grad till 1945, sedan ner ungefär lika mycket till 1965 och tillbaka upp igen till 1985. Efter 1985 kommer ett par toppar, men runt år 2000 är temperaturen tillbaka igen på ungefär samma nivå som 1945. I princip hela 1900-talets uppvärmning skedde med andra ord fram till 1945. Runt 2005 kommer dock ett plötsligt kliv uppåt, och sedan dess har det varit i genomsnitt ytterligare ungefär en grad varmare i 15 år. Klimat eller väder?
Vi kan titta på några fler väderstationer i Sibirien. De ligger inte alls lika tätt som i USA och Europa, så helhetsbilden är mer osäker (NASA-GISS, mina etiketter):
(Det är rätt glest mellan stationerna i Kanada och stora delar av övriga Asien också, men Afrika och Sydamerika har ännu sämre täckning, för att inte tala om världshaven):
Verkhojansk ligger i provinsen Jakutien. De närmaste stationerna västerut som också ligger i inlandet precis innanför polcirkeln (f.n. lite drygt 66°N) är Zhigansk, 44 mil bort, och Dzardzan, 33 mil bort:
Österut finns ytterligare en station med liknande förutsättningar, på ungefär samma avstånd från Verkhojansk som de andra två, på en plats som NASA-GISS benämner Ust Moma, men som jag inte hittar på Google Earth.
Om man zoomar ut får man en bättre överblick av var vi befinner oss:
Stationerna i Zhigansk och Dzardzan ligger 25 mil ifrån varandra och har data från mitten av 1930-talet:
I Zhigansk ser det ut som en nedåtgående trend från 1935 ända till slutet av 1970-talet, och därefter en uppåtgående trend fram till idag, med totalt runt 2°C uppvärmning. Men om man bortser från de enstaka extremt kalla åren, så finns det egentligen ingen trend alls i Zhigansk från 1935 till 2005, då det plötsligt börjar bli varmare och stiger rejält på bara 15 år. Men det är egentligen bara de fem senaste åren som ett par värmetoppar varit något högre än på 1940-talet. Klimat eller väder? Låt oss titta på Dzardzan:
I Dzardzan kan vi se en tydlig kall trend mellan 1935 och 1970, som vände uppåt igen 1985 och idag har landat på ungefär samma nivå som 1935. Totalt sett finns här ingen trend alls vad gäller de genomsnittliga medeltemperaturerna per år, bara något som liknar en klimatcykel.
Ungefär lika långt österut från Verkhojansk ligger Ust Moma, också precis innanför polcirkeln:
Här har de uppmätta temperaturerna före 1990 justerats ganska kraftigt, ovanligt nog uppåt (svarta linjen). Vi ser en avkylande trend från 1935 fram till 1960, och en uppvärmande trend från slutet av 1970-talet till idag. 2005 är temperaturen tillbaka på samma nivå som 1935, som om det varit en naturlig klimatcykel. Men därefter blir det plötsligt ungefär en grad varmare. Klimat eller väder?
[Uppdaterat 2020-07-26:] Något som är genomgående i alla dessa dataserier är att det inte längre har förekommit riktigt kalla år de senaste decennierna. Det skulle faktiskt kunna förklaras med växthuseffekten. Att det blir extra varmt under en vecka runt midsommar ovanför polcirkeln när solen lyser 24 timmar per dygn har sannolikt bara med ovanligt klara väderförhållanden och extra mycket solinstrålning att göra, och kan i alla fall inte förklaras med global uppvärmning. Att det blir färre riktigt kalla år och att det inte sätts köldrekord på vintrarna längre skulle däremot kunna bero på stigande halter av växthusgaser.
I Arktis som helhet är mönstret av en klimatcykel de senaste 100 åren tydligt i data för den årliga medeltemperaturen, och det tycks inte ha pågått någon extra uppvärmning de senaste 15 åren, men även här ser man hur de riktigt kalla åren upphör från 1979 (Ole Humlum, Climate4You):
Det har alltså inte blivit varmare totalt sett de senaste hundra åren, men däremot mindre kallt. Om det är effekten av ”global uppvärmning” så är det ju bara positivt och välkommet ur alla tänkbara aspekter. Särskilt i områden där temperaturen på vintrarna normalt ligger mellan -30°C och minus -50°C och inte ens undantagsvis kommer i närheten av smältpunkten.
Det övergripande mönstret av en naturlig klimatcykel under 1900-talet återkommer i en mängd olika klimatrelaterade datakällor, både i och utanför Arktis.
[Tillägg 2020-07-23 – även som separat post 2020-07-24]
En rekonstruktion av temperaturen på Grönlands högsta punkt talar för en klimatcykel med uppvärmning till 1945, avkylning till mitten av 1990-talet, och därefter uppvärmning igen till ungefär samma nivå som på 1930- och 1940-talen:
Som kan anas i grafen så blev det kallare på Grönland mellan 2005 och 2015 – det syns tydligare här:
Klimatcykeln avspeglas i den grönländska inlandsisens massbalans under 1900-talet:
Island ligger i och för sig strax söder om polcirkeln, men där finns långa temperaturserier, till exempel från Reykjavik:
Dataserien för Reykjavik har också en märklig historia, eftersom NASA under en tid presenterade en justerad version där all värme under 1900-talet ”homogeniserats” ner:
Enligt de uppmätta temperaturerna (gula linjen, före justering) var det inte varmare år 2000 än under 1930- och 40-talen, men nu såg plötsligt uppvärmningen från 1979 till idag ut som en oroande och onaturlig utveckling. Meteorologerna på Islandic Met Office (Veðurstofa Íslands) förstod inte varför dessa justeringar gjorts och fick ingen förklaring från NASA-GISS, som i sin tur kallade dem som ifrågasatte homogeniseringen för ”konspirationsteoretiker”. Till sist blev tydligen uppmärksamheten kring Reykjavik för besvärande eftersom NASA-GISS i tysthet återställde Reykjaviks temperaturer.
Även av temperaturkurvan för Stykkisholmur på norra Island framgår att all uppvärmning där under 1900-talet skedde fram till 1941. Därefter följde en period på nära 40 år med med sjunkande medeltemperatur till 1979, och sen uppvärmning igen till ungefär samma nivå som 1941, kanske ett par tiondelar varmare (Veðurstofa Íslands):
En studie, som är särskilt intressant eftersom den är baserad enbart på väderstationer med de längsta och bästa dataserierna på norra halvklotet, och som inte påverkats av den urbana värmeeffekten eftersom de ligger lantligt, visar samma mönster:
Data för den arktiska havsisens utbredning talar också för en värmeperiod på 1930- och 1940-talen, följd av en avkylning. Här en graf i rapport från amerikanska Energidepartementet 1985 som visar att isarna minskade i stort sett lika mycket då som efter 1979:
Det stämmer bra med de temperaturdata för 1900-talet som alla var överens om på 1970-talet – uppvärmning till 1940 och därefter avkylning:
Klimatcykeln är tydlig även i data för hur stor del av Alpernas glaciärer som har dragit sig tillbaka under 1900-talet:
Variationerna i solinstrålningen till jorden följer samma mönster under hela 1900-talet som temperaturerna från de lantliga väderstationerna på norra halvklotet.
Korrelationen är inte alltid perfekt i varje detalj, men klimatsystemet är ju komplext med många samverkande faktorer. Att solintensiteteten minskar i början av 2000-talet samtidigt som temperaturen ligger kvar på en hög nivå behöver inte vara konstigare än de avvikelser man kan se i slutet på 1800-talet eller mellan1980 och 2000. Det är ju många faktorer som styr väder och klimat.
Även de stora oceanernas temperaturcykler, Pacific Decadal Ocillation (PDO) och Atlantic Multidecadal Ocillation (AMO) uppvisar samma mönster.
Fysikern Carl-Otto Weiss har använt spektralanalys på historiska klimatdata för att urskilja cykler med olika periodicitet och hur de samverkat. Att det har blivit varmare under 2000-talet än på 1940-talet kan exempelvis hänga samman med att två klimatcykler med olika periodicitet, 230 år och 65 år, förstärkt varandra:
De två cyklerna i kombination verkar kunna förklara officiella temperaturdata från HadCRU (Hadley Climate Research Unit, University of East Angliga), som i sin tur ligger helt i linje med de data som NOAA och NASA-GISS presenterar. Om man hellre väljer att lita på temperaturkurvan från de lantliga väderstationerna måste man förstås tänka sig att även andra faktorer spelat in, och bidragit till en kraftigare avkylning 1940-1979 och en dämpning av uppvärmningen därefter. Men den 230-åriga cykeln kan kanske förklara varför det inte blivit kallare, trots att solen i sin 11-årscykel gått in i en fas med låg aktivitet.
Någon signal som talar för att människan skulle ha påverkat klimatet hittar inte Weiss. Den skulle ju i så fall vara monotont ökande, men alla klimatförändringar kan kopplas till olika cykler, enligt hans forskning.
Borde man oroa sig för KLIMATHOTET?
Min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet” kan köpas på Elsa Widdings förlag på webbplatsen Klimatkarusellen.
Några läsares reaktioner:
“Har boken hemma på bordet, slår upp ibland. Hade det på bordet vid middagsbjudningar (före Corona). Obetalbart bra. Riktig njutning att läsa. Beställde boken precis till mitt barnbarn som födelsedagspresent- 13 år. Perfekt!”
“Boken är mycket läsvärd, borde läsas av alla människor men främst av våra politiker så dom slutar med sina vansinniga och meningslösa projekt.”
“Jag läste färdigt din bok idag. Otroligt berikande och omtumlande. Vilket otroligt arbete som ligger bakom den.”
Recensioner
Göran Sjöberg: https://anthropocene.live/2020/04/28/borde-man-oroa-sig-for-klimathotet/
Ingemar Nordin: http://www.klimatupplysningen.se/2020/05/04/en-faktarik-bok-om-klimatet/
Intervjuer (Youtube)
Se gärna mina samtal med Lennart Matikainen och Mikael Willgert:
Klimatforum 
En reaktion till “Global uppvärmning i Verkhojansk? Lite kontext.”