Global uppvärmning i Somalia?

Somalia har lidit av torka upprepade gånger de senaste 10 åren. Beror det på klimatförändringar till följd av global uppvärmning? I det här inlägget analyserar jag både orsakerna till torkan och varför den har lett till så stora katastrofer i Somalia.

Globalt sett har andelen av jordens yta som drabbas av torka – alla former – minskat mellan 1982 och 2012, enligt en studie i Nature 2014:

Men bakom den statistiken kan naturligtvis regionala data som kanske inte är lika positiva dölja sig. I min bok Borde man oroa sig för klimathotet? diskuterar jag antagandet att den globala uppvärmningen orsakar mer torka i torra områden, och mer nederbörd i områden med normalt mycket nederbörd. Jag tittar på data för nederbörd och torka i Kalifornien, Texas och Sahelbältet i Afrika, alla tre områden kända för att vara torra. Och jag låter statistik för den indiska monsunen representera de blöta områdena. I dessa data ser man dock inga tecken på oroande klimatförändring, än mindre en accelererande klimatkatastrof.

Jag går nu vidare och tittar närmare på fler områden som är kända för torka respektive översvämningar. Jag börjar med Somalia, som brukar drabbas av både och.

Somalia har drygt 15 miljoner invånare och ligger på Afrikas Horn i Östafrika, med berg och öken i norr, stäpp, platåer och savann i söder.

Nederbörden under regnperioderna kan vara mycket kraftig och ihållande, särskilt under Gu, som brukar följas av översvämningar i stora delar av landet från maj till juli:

Då kan det se ut så här på de somaliska flodslätterna:

Och i städerna så här, som i Beledweyne i maj 2020:

Störtfloder och översvämningar är i och för sig inget nytt i Somalia, men de har ställt till betydligt mer skada och lidande de senaste decennierna än de gjort tidigare. Det beror dock inte så mycket på klimatförändringar, som på en kombination av befolkningsökning, ineffektiv administration, sårbar byggnadsteknik, avsaknad av skyddsvallar och dränering och – inbördeskrig, vilket bland annat lett till att allt fler människor tvingats bo på de låglänta flodslätterna.

Det senaste decenniet har Somalia drabbats av ovanligt svår torka. I juli-september 2011 var det värre än på 60 år (dvs sen den ännu svårare torkan 1951):

Det är naturligtvis inte första gången Östafrika, drabbats av torka. Jag har inte hittat så mycket äldre historisk dokumentation, och det lilla som finns handlar snarare om svältkatastrofer, 1625-1626 till exempel. De beror ofta på en kombination av torka och bristfällig ekonomisk, social och politisk struktur, krig och konflikter. Man kan tänka sig att det förekommit fler perioder av svår torka i historien, som inte medfört massvält. Under den medeltida värmeperioden var Östafrika exempelvis torrare än normalt i 270 år (1000-1270). I modern tid har regionen drabbats av svår torka och svält åtminstone 1951, 1971-73, 1974-1975, 1983-85, 1987-89, 1991, 1999, 2003, 2011 och de senaste 5 åren närmast konstant, men särskilt svårt 2016-17. Jag tycker inte det finns underlag för att påstå att det senaste decenniet är helt unikt, men det framstår i alla fall som extremt, särskilt i Somalia.

Är det ett uttryck för klimatförändring till följd av global uppvärmning? Eller finns det andra förklaringar till att naturliga torrperioder utvecklas till katastrofer?

Somalia har tre klimattyper, tropisk savann (Aw) i landets sydligaste tipp, stäpp (BSh) huvudsakligen i söder, och öken (BWh), som utgör den största delen:

Historiskt har nederbörden i dessa tre regioner förändrats enligt nedan, till vänster kvartalsvis mellan 1950 och 2010, till höger månadsvis mellan 2000 och 2012:

På den tropiska savannen och stäppen kan man se en minskning av de fåtaliga men (relativt sett) extrema nederbördsåren, och topparna är klart lägre efter 1990 än på 1950- och 1960-talen. Men det förekom dessutom något fler år med mindre nederbördsmängder på 1950-talet än nu. Även i ökenområdena, som dominerar Somalia, blir topparna färre, men först efter 1990, och nederbördsmängderna var mindre på 1950- och 1970-talen. För flertalet år är det dock ingen dramatisk förändring. I den mån detta säger något om hur klimatet har förändrats så har det blivit något jämnare och mindre extremt både vad gäller kraftiga regn och torka.

2017 publicerade det internationella samarbetsprojektet World Weather Attribution (WWA) en analys av torkan i Somalia 2016. De undersökte nederbörden under hösten, som har avgörande betydelse för förekomsten av extrem torka, och konstaterade att det inte går att visa att klimatförändringar har påverkat risken för torka, eftersom man inte hittade några skillnader jämfört med naturlig variabilitet:

”Taking all the evidence together we therefore conclude that the effect of climate change on dry extremes in Somalia and Somaliland in the autumn (Deyr) rains is small compared to natural variability. We cannot show that climate change influenced the probability of drought. The strong La Niña that was active at the time increased the probability of a dry season and explains about one third of the precipitation deficit. This was not forecast well by current seasonal forecast models.” (Min fetstil)

Det finns gott om forskning som förutsäger att det kommer att bli värre torrperioder i torra områden givet att den globala medeltemperaturen stiger alltför mycket. Jag tror inte det finns någon forskning alls som på ett övertygande sätt kunnat visa att ett extremt väderfenomen blivit värre på grund av den globala uppvärmningen. Jo, man säger att de kan ha blivit det, eller att det är sannolikt att de blivit det. Men jag kan inte se att det skett någon ökning av extrema väderhändelser, åtminstone inte om man räknar med data för hela 1900-talet, eller ännu längre tillbaka.

Hur ser det då ut med temperaturerna i Somalia? Pågår det global uppvärmning?

Tyvärr finns det inte så mycket användbar temperaturdata i Östafrika. Det är långt mellan aktiva väderstationer och få har långa dataserier:

Den enda aktiva stationen jag hittar i Somalia i databasen på NASA-GISS, är Mandera, som ligger precis på gränsen till Etiopien:

Det är en del avbrott i rapporteringen, men det ser verkligen ut som en oroande stegring av temperaturen från 1970 ungefär. Men detta är inte de uppmätta temperaturerna. Av någon anledning har NASA-GISS justerat dem så här (gul linje=uppmätt, lila linje=justerat):

Även uppmätta (unadjusted) data visar en kraftig uppvärmning, men 10 år tidigare, redan i mitten av 1960-talet. Temperaturen har sänkts med ungefär 0,5°C mellan 1965 och 1975. Det kallas ”homogenisering”, vilket alltså skulle innebära en justering baserad på data från närliggande stationer. Det har tidigare funnits en station bara 8 kilometer därifrån i Kenya, som också heter Mandera, med data bara mellan 1951 och 1975, och ett avbrott i rapporteringen 1967-1970:

Men denna dataserie bekräftar snarare de uppmätta, ojusterade temperaturerna i Somaliska Mandera. Det blir varmare från 1965, och temperaturerna ligger helt i nivå med den uppmäta, ojusterade kurvan i Somaliska Mandera, minst en halv grad högre än i den homogeniserade. Det kan alltså inte vara med hänsyn till den här stationen som temperaturerna där justerats ner med en halv grad.

Den näst närmaste aktiva väderstationen är Garissa. Den ligger visserligen 55 mil bort, så det skulle inte vara särskilt rimligt att korrigera Manderas data mot den. Men inte ens om de låg intill varandra skulle data från Garissa förklara homogeniseringen i Mandera. De har nämligen också justerats ner, dessutom mycket mer och mer omfattande:

Här visar uppmätta originaldata uppvärmning fram till 1970, avsvalning till 1990 och därefter uppvärmning igen till 2020 till samma nivå som 1970. Temperaturen varierar ungefärligen mellan 28°C och 29,5°C, och går aldrig under 27,5°C – ganska likt Mandera i Somalia. Men genom att justera ner temperaturerna kraftigt, framför allt mellan 1965 och 1985, har denna milda klimatvariation förvandlats till global uppvärmning.

Det har funnits 9 stationer närmare Mandera, som har upphört att rapportera, och dataserierna är ännu mer ofullständiga. De visar både uppvärmning, avsvalning och oförändrade temperaturer. Den längsta och bästa serien är från Moyale, 32 mil från Mandera, och den visar konstant uppvärmning sedan 1940-talet, men där finns bara tillgång till justerade data:

Hypoteser och prognoser kring klimatet är starkt beroende av korrekta temperaturdata, och idag bygger nästan all forskning på data som justerats. Exemplen är många från hela världen på liknande ”homogeniseringar” som i Garissa. Litar man på dem så är det begripligt att man också förväntar sig klimatförändringar och tycker att det är sannolikt att de bidrar till extrema väderhändelser.

Somalia har ett naturligt extremt klimat. Men det finns många andra regioner där extrem torka och kraftig monsun inte leder till katastrof. Överhuvud taget så drabbas inte alla länder lika hårt av extrema väderhändelser – jämför till exempel hur olika hårt Haiti och Florida drabbas av samma orkaner. Det som avgör är ländernas välstånd, som i sin tur hänger samman med deras ekonomiska och politiska system.

Det stora problemet i Somalia är faktiskt inte klimatet, vare sig i form av torka eller skyfall, utan fattigdom. Det ligger en lång historia av politiska och ekonomiska misslyckanden bakom det senaste decenniets katastrofläge i Somalia. Mari LeGagnoux skriver i artikeln HISTORY AND CAUSES OF THE SOMALI FAMINE (2014, The Borgen Project) att:

”what turned a natural drought into a man-made catastrophe was the inability of Somalia’s government and donors to tackle the issue of chronic poverty.”

Somalia må ha ett klimat med extrema variationer, men i grund och botten är det den kroniska fattigdomen som är den underliggande katastrofen. Och den är förvisso man-made, orsakad av diktatur och inbördeskrig. George Alagiah rapporterade 2011 för BBC från flyktinglägret i Dadaab:

”Conflict, not drought, is the reason so many Somalis are dying needlessly. Conflict has turned hunger into famine and disaster into tragedy. I know it, the aid workers know it and so, too, do the refugees.”

Elizabeth Ferris uttrycker det så här i artikeln Natural Disasters, Conflict, and Human Rights: Tracing the Connections (Brookings, 2010):

”If there were no conflict in Somalia, it is more likely that both the state and community institutions would be better able to cope with the natural hazards, perhaps avoiding disasters all together.”

Det är självklart att naturkatastrofer som exempelvis långa torrperioder bidrar till att förvärra konflikter, ibland till och med orsaka dem. Det kan vara en utlösande faktor, som vid den franska revolutionen, men det är knappast den grundläggande förklaringen till Somalias kaotiska och våldsamma politiska historia.

---

Borde man oroa sig för KLIMATHOTET?

Min bok ”Borde man oroa sig för klimathotet” kan köpas på Elsa Widdings förlag på webbplatsen Klimatkarusellen.

Några läsares reaktioner:

“Har boken hemma på bordet, slår upp ibland. Hade det på bordet vid middagsbjudningar (före Corona). Obetalbart bra. Riktig njutning att läsa. Beställde boken precis till mitt barnbarn som födelsedagspresent- 13 år. Perfekt!”

“Boken är mycket läsvärd, borde läsas av alla människor men främst av våra politiker så dom slutar med sina vansinniga och meningslösa projekt.”

“Jag läste färdigt din bok idag. Otroligt berikande och omtumlande. Vilket otroligt arbete som ligger bakom den.”

Recensioner

Göran Sjöberg: https://anthropocene.live/2020/04/28/borde-man-oroa-sig-for-klimathotet/

Ingemar Nordin: http://www.klimatupplysningen.se/2020/05/04/en-faktarik-bok-om-klimatet/

Intervjuer (Youtube)