Varför man inte kan lita på de officiella temperaturkurvorna

[Till stora delar tidigare publicerat under rubriken ”Är justeringarna av temperaturdata legitima?” Uppdaterad: 2020-08-16)

Du känner kanske till att NOAA och NASA-GISS ”justerar” de temperaturdata som de samlar in från väderstationer världen över. Kanske har du också fått höra att det är en helt legitim och nödvändig bearbetning för att korrigera för felkällor. Men det är en halvsanning. En mycket stor del av de justeringar som gjorts de senaste decennierna är tveksamma och görs helt utan närmare motivering eller förklaring.

Faktum är att hela den del av den globala uppvärmningen under 1900-talet fram till idag som inte anses kunna förklaras naturligt beror på tendentiösa justeringar som gjorts utan vetenskapliga skäl.

Global medeltemperatur

NASA-GISS senaste

NOAA, National Oceanic and Atmospheric Administration, är USA’s motsvarighet till SMHI, men med ett globalt uppdrag och ett världsomspännande nätverk av väderstationer, som bland annat rapporterar dygnets minimi- och maximi-temperaturer dagligen.

Dessa data bearbetas av NOAA, men även av exempelvis NASA-GISS (Goddard Institute for Space Studies, ej att förväxla med det NASA som skickade människor till månen), och brittiska Hadley Climate Research Unit (HadCRU) vid University of East Anglia. Men det vore fel att säga att de är oberoende av varandra, och de arbetar i princip på samma sätt, även om framför allt HadCRU historiskt har avvikit något från NOAA och NASA och haft färre justeringar.

Den bearbetade, officiella temperaturkurvan från dessa organisationer ligger till grund för FN’s klimatpanel och deras rekommendationer till världens regeringar, och är själva förutsättningen för det klimathot som idag ger barn och vuxna ångest och motiverar dem att acceptera höjda skatter och elkostnader, samt inte minst omfattande livsstilsförändringar.

Det har självklart avgörande betydelse för all forskning om klimathotet att dessa temperaturkurvor är korrekta, och ju mer jag studerar frågan desto mer undrande blir jag till att inte en enda av våra vassa vetenskapsjournalister andas ett ord om hur komplicerad, kontroversiell och tankeväckande den är.

Det finns många svagheter med den mätteknik som NOAA och NASA bygger sina kurvor på, dvs termometrar vid väderstationer på marken (och i viss mån fartyg).Så här skriver NASA-GISS själva om vad det är man mäter (från Q&A, numera borttaget):

Q. What exactly do we mean by SAT (Surface Air Temperature)?

A. I doubt that there is a general agreement how to answer this question. Even at the same location, the temperature near the ground may be very different from the temperature 5 ft above the ground and different again from 10 ft or 50 ft above the ground. Particularly in the presence of vegetation (say in a rainforest), the temperature above the vegetation may be very different from the temperature below the top of the vegetation. A reasonable suggestion might be to use the average temperature of the first 50 ft of air either above the ground or above the top of the vegetation. To measure SAT we have to agree on what it is, and as far as I know, no such standard has been suggested or generally adopted.

Det finns ingen ”global termometer” där man kan läsa av den ”globala temperaturen”, utan markstationerna är ojämnt utspridda över jordklotet, och mätningarna från fartyg täcker inte de enorma ytvattnen utanför handelsrutterna, särskilt inte sedan Panama- och Suez-kanalerna byggdes.

Det här är the Global Weather Observation network (2014)

Det finns också en mängd stationer i Arktis och Antarktis som inte finns med på denna karta, men som inte har funnits där så länge:

Stationer Arktis och Antarktis

Väderstationerna mäter naturligtvis bara den helt lokala temperaturen, och enorma områden saknar data. De officiella temperaturkurvorna kan ungefärligen sägas täcka 30% av jordens markyta, vilket i sin tur bara är 30% av jordens totala yta, som till 70% upptas av hav. Mätningarna täcker med andra ord ungefär 10% av jordytan.

Dessutom har antalet väderstationer inte varit konstant genom tiderna. Det här är vad ”den globala medeltemperaturen” för 1880 grundar sig på:

Stationer 1880

1920:

Stationer 1920

Än idag saknas stationer i enorma områden i Sydamerika, Afrika, Sibirien, Arktis och Antarktis. Att tala om global medeltemperatur är följaktligen inte verklighetsförankrat.

Antalet stationer ökade fram till 1970 (prickade linjen nedan), men har därefter minskat av olika skäl (Källa: Ross McKitrick, University of Guelph, CA):

Antalet stationer

Framför allt skedde en drastisk minskning 1989, i samband med att Sovjetunionen föll samman. Att den globala medeltemperaturen plötsligt steg kraftigt i samband med det skulle kunna hänga samman med att många mätstationer på jordens kallaste platser slutade rapportera efter denna omvälvning. NOAA har förlorat 80% av sina stationer sedan 1980, framför allt i norr. Även i Västeuropa har det skett en förflyttning söderut, samtidigt som den medeltemperaturen stigit:

Latitud förskjuten söderut

Västeuropa stigande temp

Är NOAA’s ”justeringar” försvarliga?

Temperaturdata från markbaserade väderstationer genomgår omfattande och komplicerad bearbetning innan de offentliggörs, och är långt ifrån detsamma som de faktiskt uppmätta temperaturerna. Det legitima syftet är att korrigera för felkällor, men processen innehåller också osäkra och i viss mån godtyckliga uppskattningar där det inte finns någon objektiv måttstock för att avgöra vad som egentligen är korrekt och inte. Justeringar av nutida data kan exempelvis ge statistiska dominoeffekter som ändrar temperaturen för 75 år sedan – utan att någon vet vad den ”egentligen” var.

Nödvändigheten av justeringar av data från markbaserade väderstationer, delvis på oklara eller osäkra grunder, är en av anledningarna till att de betraktas som en sämre datakälla jämfört med radiosonder (väderballonger och dropp-sonder) och satellitdata, som har den bästa kvaliteten när det gäller global medeltemperatur.

Ändå är det dessa ”justerade” temperaturkurvor som ligger till grund för all nutida forskning om klimatet, och för FN:s klimatpanel och politiker, och som alla beslut om resurskrävande åtgärder bygger på. Det spelar verkligen stor roll om dessa kurvor är pålitliga eller inte.

Därför är det i och för sig inte så förvånande att justeringar ifrågasätts av ”skeptiker”, och inte heller att det förekommer misstankar om att det döljer sig illegitima manipulationer i dunklet av dessa svårbedömda procedurer. Särskilt som det inte finns någon oberoende kvalitetssäkring, utan bara en auktoritativ försäkran från NOAA och NASA att de minsann ”kontrollerar processen noga”.

Så här har NASA ändrat sina egna data:

Adjustments

Faktum är att hela den del av den moderna uppvärmningen som enligt FN:s klimatpanel inte kan förklaras naturligt, utan måste bero på människan, beror på ändringar av de data som rapporterats in från väderstationerna. 

Konstigt nog verkar inte dessa brännande, avgörande och hyperintressanta frågor locka till sig några grävande journalister.

Icke desto mindre har kvalificerade utomstående forskare och entusiaster upptäckt både tveksamheter och uppenbara orimligheter i den här hanteringen, ofta utan att få vare sig förklaring eller rättelse från NOAA.

Antalet justeringar har ökat dramatiskt de senaste decennierna:

Adjustments increasingOch det är inte bara aktuella temperaturer som justeras, utan även äldre data från hela 1900-talet och ännu längre tillbaka. Man ändrar alltså sina egna data i efterhand. Och det skulle kanske inte nödvändigtvis vara lika uppseendeväckande om det inte vore för att man i samtliga fall har justerat på ett sådant sätt att kurvan blivit allt brantare och gett ett intryck av allt kraftigare global uppvärmning. Temperaturer före 2005 har sänkts i olika utsträckning, och temperaturer därefter justerats uppåt:

adjustments 6

Hur motiverar NOAA det här?

Klimatologen Judith Curry, som är specialiserad på kvalitetssäkring av temperaturdata, vill inte tro att det pågår några medvetna manipulationer, men analyserar NOAA’s data noggrant och har hittat allvarliga brister.

Andra, som elektronikingenjören Tony Heller, också han specialiserad på kvalitetssäkring av bland annat klimatmodeller, är säker på att det handlar om ideologiskt och ekonomiskt motiverat bedrägeri.

Det viktiga för min del är dock enbart frågan om justeringarna är försvarliga och korrekta. Jag vill först och främst hålla mig till fakta, och tillåter mig bara undantagsvis, och med reservationer, att spekulera om människors motiv.

Officiellt finns det tre typer av justeringar:

1. Time of observation bias adjustment (TOB)

Stationer som läser av på eftermiddagen kommer i viss utsträckning ge högre temperaturer genom att dubbelräkna varma dagar, medan stationer som läser av på morgonen kommer att dubbelräkna kalla dagar. Om en station alltid läser av en viss tid gör det i och för sig ingen skillnad för den långsiktiga trenden, men om en station byter tid spelar det roll. Och det var också vad som skedde på 1950-talet, då de stationer som tidigare läst av temperaturen på eftermiddagen började göra det på morgonen istället.

”On average, observing temperatures (and resetting the minimum-maximum thermometer) in the early morning results in reading about 0.15 C cooler than if temperatures were observed at midnight. Observing temperatures in the late afternoon results in temperatures about 0.45 C warmer on average than if temperatures were observed at midnight. Switching from an afternoon time of observation to a morning time of observation would result in minimum, maximum, and mean temperatures around 0.6 C colder previously measured.” (Judith Curry, Understanding Time of Observation Bias.)

Tony Heller har ifrågasatt TOB på grundval av analyser och jämförelser av stationer som 1936 läste av temperaturen på morgonen respektive eftermiddagen, där han visade att det i själva verket var ”morgonstationerna” som hade högre temperaturer: Morgon- och kvällsstationer… och att det helt enkelt berodde på att de låg längre söderut. I varmare klimat är det antagligen naturligare att göra avläsningarna på morgnarna än i kallare klimat:

Latitud ny

TOB skulle med andra ord vara en teoretisk konstruktion utan täckning i verkligheten, och byte av tid för avläsning helt betydelselöst för vilken temperatur en station rapporterar.

2. Pairwise homogenization algorithm (PHA)

PHA är en algoritm som upptäcker och justerar avvikelser i data från en station, som kan bero på teknikbyte, platsbyte eller andra lokala förändringar, genom att jämföra med andra, närliggande stationer.

Den australiska biologen Dr Jennifer Morohasy berättade vid ett framträdande vid Heartlandinstitutets 9:th International Conference on Climate Change (ICCC) 2014 om sina erfarenheter av temperaturjusteringar. I staden Amberley visade data från väderstationen att det pågått en svagt avkylande trend sedan 1940-talet (blå linjen):

Amberley

NASA-GISS justerade alltså temperaturserien så att det istället blev en uppvärmande trend för Amberley (röda linjen). Dr Morohasy kontaktade Gavin Schmidt, chef för GISS sedan 2013, och fick förklaringen att man justerat dataserien för Amberly med hänsyn till en närliggande station.

Det enda problemet med den förklaringen var att den stationen låg 600 engelska mil från Amberley. I själva verket visade den station som ligger närmast Amberley samma temperaturer som den i Amberley. När Dr Morohasy frågade varför fick hon till svar: ”Du ställer fel frågor!”.

Sedan dess har Jennifer Marohasy engagerat sig djupt i frågan om justeringar av både nutida och historiska data, och skriver om dem på sin blogg, bland annat i en post den 16 februari 2019: ”The Australian Bureau of Meteorology keeps remodelling the temperature record for Australia – and not just by a little bit. Temperatures are changed through a process known as homogenisation, and then changed again, sometimes by as much as 6.4 degrees Celsius for the one day.”

”For example, on 8th February 1933 the maximum temperature as measured at Albany in Western Australia was 44.8 degrees Celsius. Then, six years ago it was changed to 51.2 degrees Celsius! Recently it was changed again, this time to 49.5.

Changing the temperature record like this is not unusual for institutions such as the Australian Bureau of Meteorology, though the extent of the change for Albany on this day in 1933, and also the direction of the change, is unusual.

Usually past temperatures are cooled relative to the present as part of remodelling, which is called ‘homogenisation’. Cooling the past relative to the present has the effect of exaggerating global warming.

Given the magnitude and direction of this change to the Albany temperatures, which was first made six years ago, several of us asked the Bureau: ‘Why’?

Why was the temperature at Albany on this day (February 8, 1933) adjusted-up by so much (6.4 degrees) in the official version 1 of the ACORN-SAT dataset that was published six years ago?

I never got an answer.”

Här är justeringarna för 1900-talets temperaturer i Alice Springs i Australien:

alice springs

Den australiske underhållaren Ed Morrissey (ingen expert alltså, men läskunnig) har jämfört uppmätta och rapporterade data för Darwin, som visar samma sak:

”Before getting homogenized, temperatures in Darwin were falling at 0.7 Celcius per century … but after the homogenization, they were warming at 1.2 Celcius per century. And the adjustment that they made was over two degrees per century … when those guys “adjust”, they don’t mess around. And the adjustment is an odd shape, with the adjustment first going stepwise, then climbing roughly to stop at 2.4C. …”

Det stämmer precis, men det är bara temperaturer efter 1940 som justerats, och trenden per århundrade därefter är hela 5,9°C (den svarta linjen visar vilka justeringar som gjorts enligt skalan till höger, enligt Anthony Watts):

Do humans influence temperature records? | Uncommon Descent3. 3. Administrativa justeringar (utan förklaring)

Wibjörn Karlén, professor emeritus i Naturgeografi vid Stockholms universitet och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin från 1992, noterade under vintern 2012–13 att NASA-GISS utan förvarning eller förklaring hade tagit bort de tidigare lättillgängliga dataserierna från världens olika markstationer.

Men han lade också märke till att dataserierna hade ändrats, som kurvorna för Reykjavik nedan visar. Så här justerades Islands 1900-talstemperaturer mellan 2012 och 2013:

Island före och efter

Den trendlösa, cykliska växlingen mellan helt jämförbara perioder av uppvärmning och avsvalning, som på ett uppenbart sätt korrelerar med Atlantens varma och kalla faser, ersattes plötsligt med en kurva som istället stämmer bättre med hur koldioxidhalten i atmosfären ökat. 

Professor Karlén publicerade sina iakttagelser 2013 under rubriken ”GISS/NASA manipulation of temperature data”, och skriver bland annat:

Adjustments of data that are several decades old may be justified in some specific cases. However, this would require very strong indications that they are necessary, which then, of course, must be carefully spelled out. The number of stations found with data from both 2012 and 2013 is small, but the extent of changes to their data is startling. As the two sets of data series differ significantly, none of them can be accepted as the real temperature for calculation of a global mean.

Island är inte det enda exemplet. Liknande justeringar har gjorts över hela världen:

Före och efterI USA har 1900-talets temperaturer också ändrats från en odramatisk klimatcykel utan långsiktig trend:

global warming | The k2p blog

Så här har man justerat 1900-talets temperatur i Texas:

Texas, measured reported

… och många andra delstater:

Rådata USA ny

Ska vi verkligen tro att detta har gjorts på grund av att väderstationer flyttats eller tiden för avläsning av instrumenten ändrats?

Antalet dagar med extrem värme har faktiskt sjunkit i USA under 1900-talet (32,2°C nedan, men detsamma gäller för dagar över 35°C och 37,8°C):

USA dagar över 90 F

Och det är betydligt färre värmerekord nuförtiden:
Värmerekord, graf ny

Här är ett exempel från Egypten:

Aswan, Egypt

I både Australien och Egypten är det britter som gjort de historiska mätningarna, oftast militära meteorologer. Ska vi verkligen tro på att det var så mycket teknikförändringar och rapporteringsmissar i deras data att det här är motiverat? Eller framträder det ett mönster där ändringar verkar göras av andra, illegitima skäl?

Jag överlåter, retoriskt, frågan till dig som läsare att svara på. 

Den borttrollade avkylningen 1940 – 1975

De stora justeringar som gjorts globalt under 2000-talet har aldrig fått någon förklaring. NASA-GISS hänvisar till att deras data överensstämmer med NOAA och HadCRUT, men talar för övrigt bara om ”homogenisering”. 

På 1960-och 70-talen var alla överens om att det hade blivit svalare sedan 1940:

CoolingMånga forskare varnade för att världen var på väg mot en lång period av kallare klimat, liknande den Lilla istiden, och att det skulle föra med sig extremt väder, livsmedelskris och sträng kyla.

Avkylningen mellan 1940 och 1975 syns också i den här grafen som fanns med i den andra rapporten från FN:s klimatpanel 1995 (kurvan till vänster):

FN temp 1958-1995Kurvorna till höger är data från satelliter och väderballonger med start i mitten av 1970-talet fram till 1995, och där fanns faktiskt ingen trend alls.

Men redan 1987 hade började NASA-GISS börjat ändra data för hela 1900-talet, tills avkylningen mellan 1940 och 1975 förvandlats till en temperaturplatå:

GISS 1980, 1987 och 2007

Jag kan inte förstå hur man kan motivera dessa dramatiska ändringar med någon av de tre officiella typerna av justeringar.

Kanske får vi en ledtråd i ett läckt (eller hackat?) e-mail från klimatforskaren Tom Wigley på UCAR (University Corporation för Atmospheric Research, som ansvarar för amerikanska NCAR, National Center for Atmospheric Research) till Phil Jones, chef för CRU (Climate Research Unit vid brittiska MetOffice’s Hadley Centre vid University of East Anglia – UEA).

Notera att det finns en värmepuckel på 1940-talet i föregående grafer, även 2007 – låt oss kalla det en ”blip”. Tom Wigley har  problem med att bli av med den och funderar över hur det ska gå till.

Climategate

Så har det fortsatt, tills man skapat hela klimathotet:

Adjustments

Dåliga data: Den urbana värmeeffekten

Den kanske viktigaste förändringen av alla som påverkat mätningarna av temperatur under 1900-talet är urbaniseringen. Stationer som från början låg lantligt står numera omgivna av asfalt, betong, hus, maskiner och människor i takt med att städerna och flygplatserna vuxit.

Det ger en s.k. ”heat island effect”, särskilt på nätterna, då värme som staden absorberat under dagen strålar tillbaka till atmosfären:


Urban heat island effect

Las Vegas är ett bra exempel (data från National Wetherservice, Las Vegas)):

Las Vegas

Stapeldiagrammet högst upp till vänster visar hur staden vuxit, och de tre övriga diagrammen visar hur max-, min- och medeltemperaturerna uppmätts mellan 1937 och 2012.

Medeltemperaturen har stigit, men det verkar främst vara en effekt av att min-temperaturen stigit. Max-temperaturerna är i princip oförändrade, med en svagt avsvalnande trend. Det beror helt enkelt på att max-temperaturen mäts på dagen, medan min-temperaturen på natten påverkas av att byggnader och vägar strålar ut den värme de absorberat under dagen. Medeltemperaturen ser ut att öka, men ökningen beror helt på den urbana värmeeffekten.

Följaktligen skiljer sig temperaturkurvorna från stads- eller flygplatsbaserade mätstationer och lantligt placerade mätstationer åt (källa: 2000-2014, www.ncdc.noaa.gov/cag):

Stad och land ny

Temperaturangivelserna till höger i diagrammet ovan avser vad förändringen motsvarar i grader Fahrenheit per århundrade på var och en av platserna.

Temperaturskillnaden mellan stad och land har ökat kraftigt i USA sedan 1960-talet (Källa: Dr. Edward Long, Contiguous U.S. Temperature Trends Using NCDC Raw and Adjusted Data for One-Per-State Rural and Urban Station Sets):


Stad o land 1960-2010

När den oberoende forskaren Anthony Watts upptäckte att många av mätstationerna i USA var mycket olämpligt placerade på grund av att städer och flygplatser vuxit – omgivna av betong och värmealstrande maskiner – gjorde NOAA (under ledning av Tom Karl) en utredning (Menne, M.J., C.N. Williams, Jr., and M.A. Palecki, 2010).

Överraskande nog kom man fram till att dessa stationer i själva verket hade visat för låga temperaturer – vilket skulle bero på att man bytt mätteknik:

”Of significant note, the sign of the bias is counterintuitive to photographic documentation of poor exposure because associated instrument changes led to an artificial negative (”cool”) bias in maximum temperatures and only a slight positive (”warm”) bias in minimum temperatures.”

Så löste NOAA både problemet med värmeöar och med illa placerade mätstationer i ett enda slag, och därför justerar NOAA för den urbana värmeeffekten genom att höja temperaturerna, även vid de sämst placerade stationerna.

Den självklara invändningen är förstås att det är de bäst placerade stationerna, särskilt de lantliga som berättar sanningen. En bearbetad temperaturkurva som avviker från den historiken är automatiskt misskrediterad.

Här är en artikel som jag blev tipsad om igår, som bland annat jämför temperaturkurvan från NASA-GISS med data från de bästa väderstationerna i USA. Det är förödande för NASA-GISS:

Astrofysikern Willie Soon har också sammanställt data från de bästa belägna väderstationerna på hela det norra halvklotet med samma resultat (Källa):

De danska forskarna Frank Lansner och Jens Olaf Pepke Jacobsen publicerade 2018 en helt ny form av analys av väderstationernas temperaturdata. De misstänkte att stationer som påverkades av vinden från havet (Ocean Air Affected, OAA) och stationer som låg skyddade (Ocean Air Sheltered, OAS) systematiskt uppmätte olika temperaturtrender, och analyserade dessa data var för sig i 10 olika områden i världen:

OAS och OAA

Grafen till vänster visar båda dataserierna, och den till höger enbart OAS-stationernas data. Skillnaden förklaras enligt forskarna av att det tog betydligt längre tid för havet att värmas upp efter den Lilla istiden, medan temperaturen på land reagerade mer direkt på uppvärmningen. Det är med andra ord grafen till höger som mer korrekt beskriver den globala medeltemperaturen under 1900-talet ur klimatperspektiv, och i så fall finns det inget fog för att säga att uppvärmningen efter 1950 fram till idag är alarmerande på något sätt. I själva verket var det varmare på 1930-talet. (Källa)

”The little ice-age centuries led to a very cold ocean around 1900-1920 and so ocean and ocean-affected stations were not able to show the warming around 1920-30 so well. The ocean kept the warming hidden to some degree. Ocean temperature rise was somewhat delayed for decades it appears. That’s why ocean temperatures do not well reflect the heat balance over the Earth 1920-50 – unlike OAS areas valleys that reflected the change in heat balance rapidly. Thus it appears OAS data are the data best suited for evaluating the heat balance over the Earth.” (Frank Lansner, källa).

Dåliga data: Den borttrollade pausen

Under det första decenniet av 2000-talet visade alla data – från markstationer, satelliter och radiosonder – att den globala medeltemperaturen slutade stiga eller till och med började falla.

Från början avfärdade NASA-GISS och NOAA denna utveckling med att det handlade om väder, inte klimat. Och det är riktigt, klimat är vädertendenser under längre tid, minst 30 år. FN:s datormodeller är inte kalibrerade för att förutsäga vädret, som skiftar extremt mycket från år till år, och till och med från decennium till decennium. Klimatet handlar om den långsiktiga trenden.

Men när pausen i den globala uppvärmningen drog ut på tiden blev den ändå ett problem, som behövde hanteras, förklaras, och man kastade fram en stor mängd förklaringar till varför den globala uppvärmningen inte visade sig i mätningarna, bland annat att aerosoler från Kinas och Indiens kraftigt ökade användning av kolenergi reflekterade solens värme, eller att värmen försvunnit djupt ner i haven, så långt ner att den inte kunde mätas med ARGO-bojarna, som ”bara” når 2000 meter.

Uppfinningsrikedomen var stor, men situationen var inte helt tillfredsställande, eftersom man inte hade några bevis för några av hypoteserna. Men att ens börja fundera på att den globala uppvärmningen kanske bara varit del av en naturlig cykel var otänkbart. Ingen var intresserad av att ens pröva hypotesen att mänskligheten var räddad från klimatkatastrofen.

Därför var antagligen lättnaden stor på NASA-GISS och NOAA, när Tom Karl, chefen för NOAA, han som även löste problemen med värmeöar och illa placerade mätstationer i USA, i maj 2015 lät meddela att han funnit bevis för att det aldrig hade funnits någon paus i den globala uppvärmningen. Den hade i själva verket pågått oförminskat hela tiden.

Studien från Karl et al (2015) fick stort genomslag i världens media. Det var ”breaking news” att den globala uppvärmningen inte alls tagit ”paus” utan fortsatt som förut.

“Abstract: Much study has been devoted to the possible causes of an apparent decrease in the upward trend of global surface temperatures since 1998, a phenomenon that has been dubbed the global warming “hiatus.” Here we present an updated global surface temperature analysis that reveals that global trends are higher than reported by the IPCC … These results do not support the notion of a “slowdown” in the increase of global surface temperature.”

Dr Judith Curry är dock kritisk till att man använt sig av mark- och fartygsbaserade mätstationer och extrapolerat dessa data över stora områden: “I am … unconvinced by NOAA’s gap filling in the Arctic, and in my opinion this introduces substantial error into their analysis.”

Problemen med markstationer har jag redan berört. Och mätningar av temperaturen vid fartygens vattenintag riskerar att påverkas av skrovet och motorerna, särskilt när resultaten handlar om enstaka tiondelar av en grad: ”As has been acknowledged by numerous scientists, the engine intake data are clearly contaminated by heat conduction from the structure, and they were never intended for scientific use.” (Patrick J. Michaels, Richard S. Lindzen, Paul C. Knappenberger).

Man använde sig visserligen även av data från ARGO-systemet, vilket gav studien extra respekt, men Michaels, Lindzen och Knappenberger påpekar att ”The treatment of the buoy sea-surface temperature (SST) data was guaranteed to put a warming trend in recent data. They were adjusted upwards 0.12°C to make them “homogeneous” with the longer-running temperature records taken from engine intake channels in marine vessels … Adjusting good data upwards to match bad data seems questionable.”

Satellitdata: UAH och RSS

Även temperaturkurvorna från satelliter är en produkt av människor, som involverar korrigeringar, till exempel för avdrift. De är dock av en helt annan kaliber av matematisk exakthet än de tendentiösa ”administrativa justeringar” som NASA-GISS och NOAA ägnar sig åt med data från markstationer.

Till skillnad från de markbaserade väderstationerna, som bara täcker 10% av jordytan, kan satelliter verkligen mäta globalt, särskilt om de kretsar runt jorden över polerna:

Vädersatelliter

Satelliter som kretsar runt ekvatorn kan inte observera vädret vid polerna, men de de som kretsar runt jorden över polerna kan samla in data för hela jorden, eftersom jorden roterar under dem.

Satelliterna mäter inte med vanliga termometrar som vid de markbaserade väderstationerna, och inte heller temperaturen vid markytan, utan i den mellersta troposfären (det ungefär 10 km tjocka luftskiktet närmast jorden). Det framförs ibland som en svaghet att satelliterna inte mäter temperaturen ”direkt” med termometrar, men det är nonsens. Ingen kan mäta temperatur ”direkt”, och de fysikaliska samband som satellitmätningarna bygger på är lika säkra som för termometrar. Och medeltemperaturen i troposfären är i själva verket mycket mer relevant än vid markytan.

För att kunna jämföra med data från marken anger man därför inte temperaturer i absoluta tal, utan som avvikelser från ett normalvärde, här exemplifierat av dataserien från UAH (Roy Spencer, University of Alabama, Huntsville):

Satellitmätningarna från 1979 och framåt skiljer sig inte så mycket från markbaserade data som det ibland hävdas. Det är inte heller under denna tid som de stora och tveksamma justeringarna gjorts. Det som blir extra tydligt i den här grafen är den långa perioden 2002-2018 då den globala uppvärmningen verkade ha tagit ”paus”. I samband med det kom satellitmätningarnas data att ifrågasättas.

Det är sant att det har funnits utmaningar även med denna mätmetod. Framför allt upptäckte man på ett tidigt stadium att satelliterna successivt sjunker i sin bana, och därför inte mäter kontinuerligt vid samma tidpunkt. Men det är ett tekniskt och geometriskt problem av en helt annan art än de som finns med markstationernas data, och det är jämförelsevis enkelt att korrigera för på ett transparent sätt som vem som helst kan kontrollera. Här finns inte alls samma utrymme för subjektiva bedömningar, uppskattningar, gissningar eller tendentiös manipulation som när det gäller dataserierna från väderstationer.

När det gäller global medeltemperatur är satellitdata tveklöst det bästa vi har. Att de stämmer överens med de helt oberoende observationer som görs med radiosonder (väderballonger och droppsonder) innebär att vi kan betrakta satelliternas data som i princip helt säkra.

Modeller vs verkligheten 1

[Tillägg 2020-08-16: Den här jämförelsen med klimatmodellerna har fått en del kritik, så även om det inte handlar om klimatmodellerna här, så kompletterar jag med den graf som kritikerna anser mer korrekt. Den visar för övrigt också att huvuddelen av klimatmodellerna överskattat uppvärmningen:]

Kritik av Christy - mer korrekt så här

Korruption av RSS?

Våren 2017 meddelade dock forskarna vid RSS att man justerat sina data, så att de ligger mer i linje med de markbaserade väderstationerna. Förklaringen skulle vara att man korrigerat för att satelliter drivit ur sin bana. Det är i sig ingen orimlig förklaring – den typen av justeringar måste man göra, och det gäller även UAH. Det som framstår som mindre rimligt är storleken på de justeringar man gjort, och att man av någon anledning ansett sig ha skäl att sänka temperaturer man uppmätt före 1998, men höja temperaturer man uppmätt efter 1998 – i princip på samma sätt som NOAA har gjort med sina data från markbaserade väderstationer.

Resultatet har blivit att den tidigare ganska måttliga uppvärmning RSS dokumenterat nu har blivit brantare, och mer i linje med de markbaserade mätningarna, och med FN:s prognoser.

Så här såg temperaturkurvan från RSS ut innan:


RSS

Och så här har man justerat sina egna data retroaktivt:

RSS-manipulation

Den grå linjen representerar den tidigare versionen, den röda den nya, som stämmer bättre med de data från markstationer som NOAA publicerar.

Det är svårt att undvika misstanken att RSS gett efter för trycket från klimatalarmisterna på NOAA, NASA-GISS och FN och börjat korrumpera sina data även de. Roy Spencer, som tillsammans med John Christy leder forskargruppen vid UAH förutsåg att det skulle ske, liksom att RSS snabbt skulle få sina nya resultat publicerade utan att få granskas av UAH-gruppen.

Korruption av radiosondernas data?

Sedan James Angell vid NOAA’s Air Resources Laboratory (ARL) i Silver Spring i Maryland gick i pension 2012 har även data från väderballonger justerats kraftigt, och visar mer uppvärmning än tidigare:

Justeringar av data från radiosonder sedan 2012

Mer på Klimatforum: När NASA erkände att de ändrat 1900-talets temperaturer på Island

Huvudkällor

Tony Heller, RealClimateScience.com

Friedrich-Karl Ewert, NASA GISS Temperature Records Altered – Why?

Wibjörn Karlén, GISS/NASA MANIPULATION OF TEMPERATURE DATA

Anthony Watts, The scientific method is at work on the USHCN temperature data set

Judith Curry, Skeptical of skeptics: is Steve Goddard right?

Jennifer Marohasy (ed), Climate Change, the Facts 2017

Ole Humlum (video nedan)

Professor Ole Humlum om justeringar av temperaturdata

Hur NOAA värmde världen för att skapa panik inför klimatmötet i Paris 2015 – och om klimathotets djupaste rötter

Kategorier Okategoriserade

14 reaktioner till “Varför man inte kan lita på de officiella temperaturkurvorna

  1. Rolf Mellberg 15 juli, 2019 — 12:47

    Stort tack för denna förnämliga och gediget omfattande sammanställning i detta ytterst ”svårsmälta” ämne. Jag har dragit mig länge för att riktigt våga ta till mig denna typ av uppgifter, men nu…. hmmm….
    Jag skulle dock gärna därtill få din syn på helt andra mätmetoder på senare decenniers ”klimatförbättring” som t ex det man kan utläsa av trädgränsens höjning (Leif Kullman) eller nyligen om snäckskal i Gullmaren som bekräftar nutida temperaturhöjning? Jag håller med om att läget skulle vara alarmerande är ett giltigt påstående bara vad gäller det klimatindustriella komplexet. D.v.s. IPCC och deras mest hängivna dyrkare: Det hyperkonformistiska svenska samhället.
    Själv kallar jag mig ”Luke warmer”.
    Jo, litar du fullt och fast på Tony Heller?

    Gilla

    1. Staffan Mörner 15 juli, 2019 — 14:27

      Hej Rolf! Det är ingen tvekan om att världen blivit varmare sedan den lilla istiden, och att vi haft både lite varmare och lite svalare fluktuationer även sedan dess, liksom tillfälliga värme- och köldpulser från El Niño och La Niña. Överlag har temperaturen stigit med i genomsnitt någon grad – lite mer på vissa håll och lite mindre på andra. De avgörande frågorna är vad det beror på och om det är tecken på en hotande katastrof, samt på senare tid även frågan om hur mycket temperaturen faktiskt ökat. Det är inte bara Tony Heller som lagt märke till de synbarligen ovetenskapliga justeringarna som ändrat 1900-talets temperaturer för att passa AGW-hypotesen, utan jag hämtar min information även från tex Ole Humlum, Judith Curry, Anthony Watts och andra. Men jag lyssnar kritiskt till alla, och köper inte allt rakt av. Jag tror att Tony Heller är pålitlig när det gäller kvalitetssäkring av klimatdata, men är inte alls säker på att han har rätt när han tvärsäkert påstår att temperaturen vid jordytan beror enbart på lufttrycket.

      Gilla

  2. Staffan Mörner 15 juli, 2019 — 14:31

    Ytterligare en faktor som antagligen spelar en roll för exempelvis trädgränsen är ju att den höjda koldioxidhalten i atmosfären gynnar växtligheten och gör den tåligare.

    Gilla

Lämna en kommentar

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close